Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Lindstén, Några okända dikter af Kellgren, Leopold och Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några okända dikter af Kellgren, Leopold och Bellman
123
Sitt folk och Sång Gudinnorne.
Ja, Herr Baron, om Kungen talar
Och hon sitt offer ej får ge
Med tusende beundrare
Hon aldrig, aldrig sig hugsvalar
Och hon försvärjer alla Baler
Och alla Assembléerne.
Maecenas förr benådade
Horats som bad för Gracerne
Hvad bör då jag af Eder vänta?
Jag ber Er, liksom Han, för tre.
Först för en nästan dylik fänta,
Dernäst för dess tillbedjare,
Så för en Präst, en tjenare
Af Luthers och af Snillets kyrka,
Som lärdt at med förtjusning dyrka
Sin Gud — sin Kung — och Muserne.
VI.
Hvem är den skald sig visar här
Som bitter, mjeltsjuk, yr och kär
Man sett upför Parnassen vandra?
Den ena handen lutan bär
Och färlan blixtrar i den andra.
Det Flaccus — Nej det Kellgren är.
Ack hvilken eld och hvilken själ
Då han sin kärlek hörs förklara.
Det andra går ej lika väl,
Han kunnat Bellmans skuldror spara,
Och Christus har hos honom skäl
At afvundsjuk på Cloë vara.
VII.
Säg ej at verlden vilse tager (.)
Hon skänker ej en ann er lager
Så litet som en ans åt Er.
Den stämpel hon Poeter ger
Vid deras namn hon evigt fäster (.)
Man inom tusen år och fler
Skal säga: eldig som Homer
Sublime som Pope, qvick som Rochester
Öm som Racine, platt som Regnér —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
