Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Lindstén, Några okända dikter af Kellgren, Leopold och Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Gustaf Lindsten
Som aldrig sig det nöjet ger
At ringheten besvärlig falla,
Åt tvångets fjättrar vettigt ler,
Till alla Stånden stiger ner,
Och likväl vördas af dem alla;
En sådan Man, så fri från gräl,
För hvilken i sin egen själ
Man tusen gånger gått at röka,
Den kan man vänta at besöka
Tills någon gång man mår så väl.
Men Herr Baron, ehur man skämtar
Så hindrar det ej, som Ni vet,
At icke Samvetsklockan klämtar,
När taflan af sin skyldighet
För Minnets stick man återhämtar.
Yist är, at etiqvettens ok,
Hvarmed jag ser så mången tok
Sin skullra majestätiskt smycka,
Det skulle mina nerver trycka,
Som har, tyvärr! den Sjukes lycka
At vara hypocondriskt klok:
Likväl om jag et brott begår,
At i person Er icke bära,
Den skatt Ni af mit hjerta får,
Så följer Näpsten mina spår,
Med Saknaden af all den ära,
Som allom dem som Er besvära
I Edert Sällskap förestår.
V.
Bref ifrån Bibliothecarien Leopoldt til Öfverste Kammarjunkaren
Baron Armfelt, om 3 billetter vid Svenska Academiens
invigning.
Ach, Nådig Herre, öfverväga
Hvad hinder jag idag kan äga
At Konsternas beskyddare
Och Skaldernas Mæcenas se.
Baron! en pe-ruk-ma-ka-re
Bedrar mig så precist, som desse
Herrar pläga.
Jag sitter här i tofflorne
Med Herr Barons förlof at säga
Helt cavailleriskt ra-san-de.
Men, Herr Baron, men jag försmäkta!*
Belägrad som jag är af 3.
I staden är en Slägtinge,
Med Karlen til, som henne ägtar
Och så en Guds Ords Tjenare,
Som hela kopplet mig anfäktar
För 3 af de billetterne
Hvarefter hela Stockholm jäktar,
Så in- som utom Slussarne.
Jag fåfängt svär: at lik de andra
Hvad jag ej har kan jag ej ge:
Jag vågar Konungen ej be —
Jag får ej någon Hofman se —
De trappor jag fådt lof at vandra
De äro ej Hoftrapporne.
Herr Öfvercammarjunkare!
Barmhertighet med desse tre.
Det blir en lifsnåd mot den fjerde
Som qväfs af dessa skrikare,
Och som fast blott en rimmare,
Dock håller lifvet uti värde,
Sen Herr Baron han känna lärde.
Vet, min Cousine är en af de,
Som aldrig nånsin än fått skåda
Den mästerliga Talare
Som värdigas i dag benåda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
