Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Tegnér och Ossian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 Fredrik Böök
Får man gissa något med hjälp af denna lilla detalj, så skulle
man snarast tro, att Tegnér i Ossian funnit näring för krigiska
gossefantasier, att han njutit af de skotska hjältarnas stolta och
kraftmedvetna tirader och frossat i att skandera deras rytmiska
prosa. Längre fram är det en helt annan sida af Ossian, som
träder i förgrunden för honom, nämligen den sentimentala. I
Macphersons verk voro ju de gamla vilda sägnerna svepta in i en stämning
af vek och elegisk tårögdhet, som till stor del måste skrifvas på
sjuttonhundratalssmakens räkning. Under det starkt sentimentala
skedet af sin ungdom har Tegnér intensivt lefvat sig in i dessa
Ossianska stämningar. Det är särskilt två grupper af situationer,
som ständigt återvända hos Ossian, och som Tegnér gripits af.
Den ena är när hjältarna, i förkänslan af sin död, ofta sedan de sårats
i striden, tala om sin egen graf, om det minne de skola kvarlämna,
om jägarna och jungfrurna, som skola dröja vid den gråa stenen i
sorg. Den andra är synen af de döda förfädernas andar, som
uppenbara sig i midnattsmolnen, än som dimmiga, halft genomskinliga
gestalter, än som eldsken. De aflidna stå hos Ossian i liflig rapport
med de lefvande, deltaga i deras sorger och strider, ge dem
varningar och råd, besöka dem i drömmen.
Dessa två situationsgrupper gå igen i en rad af Tegnérs
ungdomsdikter, men det är, såsom Wrangel framhållit (Tegnérska
släkt-bilder och ungdomsminnen, s. 240 — 241), icke alltid lätt att skilja
ut de Ossianska reminiscenserna från Lidnerska inslag och
öfverhufvud från intrycken af tidens elegiskt-sentimentala strömningar.
Men i första eller andra hand har gifvetvis Ossian sin andel i ett
vålnadssceneri sådant som följande i Elegi vid en brors död:1
Ha! — Du kommer, Broderliga hamn!
Kring din fot se midnattsmolnen svalla.
Kommer du att mig till glädjen kalla?
Kommer du att tryckas i min famn? —
O! Ett fåfängt hopp mitt hjerta tjusar.
Våln an tyst förbi i vinden susar,
Vinkar, ler och kallar tyst mitt namn.
Jfr Hasselqvist, s. 153.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
