Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, De olika Hercules-versionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 Johan Nordström
dikten, som enligt Ekeblad äro de ursprungliga, och de af trycken
att döma nytillkomna. Det utförliga ordandet härom sparar jag
emellertid för den bredare framställning af Stiernhielms filosofiska
spekulation, som jag förbereder, och vill i detta sammanhang endast
antydningsvis beröra ett par frågor, till hvilka Stiernhielm intar
olika ståndpunkter i de olika versionerna.
I de i båda versionerna väsentligen identiska vv. 366—377
(v. 369 och delvis 368 tillhöra dock den senare versionen)
framlägger Stiernhielm en uppfattning om människosjälens natur och
det mänskliga handlandets förutsättningar, enligt hvilka vår själ af
naturen är upplyst af den gudomliga lagen, som är fast "inpräntad"
i henne och liksom en eld lyser människan till saligheten. I Vnv
tu tes repertæ (1650) finna vi en ungefärligen lika formulering:
u Siälen eller thet Mennisklige Förnuftet skal regulera sig efter then
Lag som osz gifwin är ofwanefter af Himmelen, thet är then
Naturlige Lagen, hwilken Osz Gudh hafwer inplantat i wår hiertan".
Gud har således förlänat oss en medfödd insikt om hvad som är
rätt och orätt och därmed gifvit oss alla möjlighet till salighet.
Gudh ähr ährones gudh och biuder osz erligit alloml
heter det i den sedan omarbetade v. 368, och det är vårt eget fel,
om vi själfva släcka det andliga ljuset och störta vår själ i mörker
och blifva förtappade.
Det är nu af ett stort symptomatiskt intresse att finna, att en
af de verser, som med stor pregnans uttala denna lära om vår
medfödda insikt, som vi endast genom eget förvållande kunna förlora,
i trycket återfinnes i en annan form, hvars innehåll visserligen är
detsamma, men som kanske i någon mån trubbar af den
iögonenfallande motsättningen till Dygdepredikans uppfattning. Hos
Ekeblad lyder nämligen v. 375:
(Släcka wij sielfwa wår eldh, och dempa dett andeliga Liuszett
Thett som osz Skaparen i wårt bröst haffwer äldat och vptendt)
Till wår Lijsza och Lecsza ähre wij siälfwiliande blinde
1 Lindroth tolkar säkert denna vers orätt, när han (a. a. s. 334) föreslår
öfversättningen: »–––––-bjuder oss (att göra) det äran kräfver». Den
betyder naturligtvis helt enkelt: »Gud är (en) ärans gud och låter oss (öppet
och) ärligt veta sina bud».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
