Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Nordström, De olika Hercules-versionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 Johan Nordström
idé (v. 449). Tanken på en straffande och belönande Gud, som var det
moraliska imperativet i den Ekebladska afskriftens dogmatik, spelar
i üygdepredikan ingen roll. Och det torde väl varit insikten om
deras alltför stora oförenlighet med det följande, som förorsakat
aflägsnandet af två af de mest utpräglade uttrycken för denna
ståndpunkt ur den slutliga versionen. Tryckets vv. 366—367 motsvaras
nämligen i Ekebladska handskriften af denna för versionens
personliga gudsuppfattning karakteristiska vers:
Tänk på gudh som seer wåra tancker och gerninger alle,
och efter v. 379 är följande vers alldeles struken:
Ach öfwer ach, du tänk vppå gudh och siälenes henfärdh.
Det torde för mitt närvarande syfte vara tillräckligt med
dessa knappa antydningar om ett par af de många intressanta
problem, vår dikt innehåller och som äro värda en utförligare
behandling än hvad i detta sammanhang kan komma i fråga. Med det
nu sagda torde ändock vara uppvisadt, att ett par af de bärande
tankarna i Dygdepredikan — hvilken saknas hos Ekeblad — bära
vittne om en med dikten i öfrigt helt olika ståndpunkt, hvarigenom
man nu med tämligen stor visshet kan sluta, att Dygdepredikan
måste vara tillkommen senare och representera ett nyare stadium af
Stiernhielms filosofiska utveckling. Att Christoffer Ekeblad i sin
afskrift icke medtog vv. 381—452 och den hit hörande v. 369,
berodde således på, att dessa verser vid den tiden ännu icke skrifvits.
Vidare torde vi — likaledes efter den anvisning, Ekeblad ger
— ha rätt att ur den ursprungliga versionen afföra vv. 464—499,
alltså det parti, som handlar om adelskapet och dess förpliktelser.
Dels utgör det en direkt tillämpning af grundtankarna i den nyss
behandlade dygdepredikan och kan därför icke tänkas utan den.
Dels är det naturligtvis knappast en tillfällighet, att det
korresponderande partiet i Lustas tal (vv. 185 — 187) likaledes saknas hos
Ekeblad. * Jag har i det föregående sökt visa, att så också bort
Detta förhållande först påpekadt af Lindroth (a. a. s- 334).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
