Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunhild Bergh, Kellgrens första recension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma mån som man således inskränkt hennes tanke och talesätt, i samma
mån har antalet vuxit af hennes otidige granskare. Hvad under då att hon
ledsen och förtviflad öfver ett så tyranniskt tvång af oförmögne grälar[1]
som ej förstå att en lyckelig natur är öfver alla reglor, skakat af alla bojor
och fallit in i liderlighet. Fåfängt min vän vill du inbilla mig att Gref
Oxenstjerna återkommit til sin förra kärlek för att uprätta hennes förfallna
heder. Åtminstone är Oden öfver Gustaf Adolphs död, som du skickat mig,
aldeles intet bevis därutaf. Allmänheten drömmer och Du skämtar. Jag
vet väl att det största snille ej altid brinner lika klart, Voltaire har skrifvit
oder; men ännu har ingen misstagit sig på Solen fastän invefvad i den
starkaste tökna. Dina bekräftande uttryck gjorde mig i början något tvehågse.
Då läste jag morgonen och somnade vid oden. Huru ren, huru liflig, huru
lysande är icke morgonen? huru död är icke Gust. Ad. död. Detta stycke
äger ej de stora fel, de grofva orimligheter som väcka åtlöje. Det är värre,
det är medelmåttigt, eller litet därutöfver, och det skulle ej förtjena
granskning om det ej här och där ägde förträffeliga ställen. Det är ej aldeles af
det slaget, som Popen kallar
Correctly cold and regulary low,
We cannot blame indeed — but we may sleep:
The critic learning florisht most in France
The rules a nation born to serve obeys,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
