Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Gunhild Bergh, Kellgrens första recension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I andra raden af förstra strophen heter det:
Den enda Wasars Son, den Stora bland Gustaver.
Man begriper ej rätt väl huru Gust. Adolph kan kallas den enda
Wasars Son; hvad var då hans Far och hans Farbröder? hvad var Sigismund?
hvad voro hans efterträdare på Svenska thronen? hvad är vår regerande
Nådigste konung? kallar icke Auctor sjelf honom framdeles för Wasars
ättling. Den Stora bland Gustaver är ännu mera besynnerligt. Hade han
sagt den störste, så hade det redan varit öfverdrifvit. Jag vet intet om
icke friheten är en större skänk än aflägsne eröfringar, som sällan kunna
bibehållas och som köpas med tusendtals medborgares och medmenniskors
blod. Men att auctor exclusive kallar honom Stor och därigenom aldeles
beröfvar de andre två Gustaver en så högstförtjent titel att säga den Store
bland Gustaver, lika som man säger den sanne ibland Gudar, tyckes vara
alt för starkt —
Lik den första blef: Césuren faller här alt för illa på blef —
Han dör och vid sitt mål i början af sin bana:
Auctor bjuder til att vara löjlig i denna tautologie: Han dör vid sitt
mål, d. ä. han dör, när han dör — Hans fall i lyckans famn, som omtalas
i a:a strophen, är tvetydigt. Meningen lärer vara att han föll, då han var
som lyckligast; men om han sagt t. e. hans fall i Dödens famn, skulle väl
då meningen blifvit att han föll, då han som bäst var död?
Låt Sanning åt hans mull din vördnads offer bära:
Hade det inte varit lämpeligare att säga: Gå min vördnad att
frambära sanningens offer åt hans mull. Det skulle bättre instämt med hvad
auctor förut och efteråt säger: Sjung du hur hjelten dog — Han tarfvar
ej ditt lof. Det han således vill säga är allenast en enfaldig berättelse om
tillgången af hans död, det är en naken sanning, och hvad kan vara
orsaken, som drifver honom därtil? Wördnaden för hjeltens minne. Det är
således vördnaden som frambär ett offer och detta offer hvad är det?
Sanningen. — Vid tredje Strophens genomlöpande har jag allenast snafvat på
ett än som ej legat på sitt ställe, och stadnat kortt därefter i något
tvifvelsmål om det är tillåtit att säga söka bragder mera än att söka gerningar;
för den som lagt sina bragder i sjön, vet jag väl att det är ganska tillåtit
att söka dem.
Olympen häpen ser vid denna grynings fasa,
åt hvilken Ödets hand för Caesar eller Wasa
Beredt en ärestod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:22:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1916/0239.html
