Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Gunhild Bergh, Kellgrens första recension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höra att hon sedan först tar emot hans anda i flygten ifrån vår jord. Meningen
lärer vara att odödligheten sänkte sig dit ner där Mars sin döda Bror i
häpna armar slöt; men auctor är för mycket discret att säga hvad han tänker.
Och från ett vördadt stoft, där nu sig tårar blanda
I flygten från vår jord hon mottar Wasas anda
Uti sitt gudasköt.
Hela denna mening är bråkad och osvensk. Hon mottar Wasas anda
i flygten från vår jord, Uti sit Gudasköt. Huru konstladt — huru
hopgyttradt är icke alt detta; Hvartil tjenar detta nu som utmärker tiden för
tårarnes blandning? Det är någorlunda klart att man ej kunde gråta på
hans stoft förr än han var död. Det låter som Wasas anda flög upifrån
nedåt, emedan Odödligheten emottog densamma i flygten från vår jord —
Auctor har än en gång velat roa, när han i följande str. låter Odödligheten
berätta G. A. att han nu mera vore död, såsom en förändring hvilken
konungen ej annars så i hast kunnat blifva varse; Du har din bana fyllt,
säger hon. I str. näst för den sista heter det ifrån odödlighetens mun til
G. A.
Hvar gång en Gustaf föds, skall man din ära minnas.
Detta är ej för mycket lofvadt. Det är således två gånger redan som
Gust. Ad. efter sin död blifvit ihågkommen. Den sista str. är, utom de
två första raderna, så fullkomligen platt och olycklig, att jag nästan i min
ifver skulle dömma den förtjent af ett ställe i Gustaf Wasa.
Och fästen Eder se’n vid Svea kungars Hof. kan någonting vara mera
prosaiskt, och detta förbiden och detta — Himlens skick som bereder och
detta sysslosätta Eder och dessa namnets storverk — — — —
mediocribus esse Poëtis
non Di, non homines non concessere columnae
Med alt detta vill jag icke neka att ju denna skriften äger rätt sköna
ställen, ja ibland hela stropher förträffeliga, hvilka ej kunnat undfalla dem,
som så orimligen tilägnat detta skaldestycke Gref Oxenstjerna.
Men huru har jag kunnat vara så vidlyftig i ett lappris ämne. Jag
märker härutaf huru lätt det är att granska andras arbeten, och du lärer
finna huru svårt jag här måste hafva att förskaffa mig några nöjen. Gifve
Gud att jag snart sluppe från dessa smakens enquadruperade antipoder up
til Stockholm igen att få le bland mina vänner och gråta vid Operan,
hvilken oaktadt alla dess fel och oaktadt jag ej får hvissla, likväl ej kan annat
än behaga mig. Tänk om Poesien och action vore lika vackra som Fru
Augusti och Musiquen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:22:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1916/0243.html
