Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artur Korlén, Wallins psalm 481 och Goethes dikt »Nähe des Geliebten»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 Artur Korlén
Jag ser hans spår, hvarhelst en kraft sig röjer,
En blomma doftar och ett ax sig böjer;
Uti den suck, jag drar, den luft jag andas,
Hans kärlek blandas.
Jag hör hans röst, där sommarvinden susar,
Där lunden sjunger och där floden brusar;
Jag hör den Ijufvast i mitt hjärta tala
Och mig hugsvala.
Likväl ett töcken mig från honom stänger:
Min bön, men ej min blick, till honom tränger.
Ack, såge jag hans anlet och mig slöte
Intill hans sköte!
Ack, när så mycket skönt i hvarje åder
Af skapelsen och lifvet sig förråder,
Hur skön då måste själfva källan vara,
Den evigt klara!
O, ljusets, fridens, salighetens källa!
När skall för mig din rena våg uppvälla?
Hvem förer mig till dina friska flöden?
Den stilla döden.
Yar tröst, min ande! Hoppas, bed försaka!
Dig vännen vinkar: du skall se och smaka,
Hur ljuf han är, och sjunka i hans armar,
Som sig förbarmar.
Snart till den strand, där böljor sig ej häfva,
Lik arkens trötta dufva skall du sväfva;
Till Herdens famn, lik rädda lammet, ila
Och där få hvila.
Goethes »Nähe des Geliebten»:
Ich denke dein, wenn mir der Sonne Schimmer
Vom Meere strahlt;
Ich denke dein, wenn sich des Mondes Flimmer
In Quellen malt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
