Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Schück, Ur gamla anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur gamla anteckningar 265
Alle bekante tungomål hafva för sed, att, medelst sammansättning
af nekande små-ord med andre ord, förse sit ordaförråd både till ömnighet
ock korthet. Det är derföre icke nogon särdeles förmon, Svenskan för andre
språk har af småordens, O ock Van, tilläggning, såsom uti Otro, vantrogen,
vidare än om hon dem med mera lätthet ock till större antal brukar, än
de andre språken. Ock detta har jag intet betänkande vid att om henne
bejaka. Således kunne vi säga obruten, oskakad, o-kvest; menn Latinern
icke, inruptus, inquassus, invulneratus; icke eller Fransmannen, mig
vetterliga, inrompü, insecoué, inblessé; ock sexhundrade flere slike.
Att med tillhjälp af förefogade småord, (particulae praeformatae) göra
sig rikt, betydligt ock kort, deri vet jag intet språk, som kommer up
emot det Svenska, mer än det Grekiska. Utaf denna egenskap, samt den
att med lätthet sammanslå alle slags ord, kommer det att Grekiskan är så
rik, så fallen till konster ock vetenskaper, deri nye ock korte ord snart
dagehn behöfva smidas, att hon i det stycket kan kallas et gemensamt mål,
för all den upfolkade världen. Latinen har nogot i sine particlars
(småords) bruk, som är nog enligt med Svenskan, fast denna: såsom per, in
eller im, (intensivare) de, pro, etc. t. ex. perpetrare, grofvare än patrare;
in-fucatus, genomsminkad, brukas dock af lärde bönasar för osminkad;
im-pellere, pådrifva med värkan; deficere, proficere, aftaga, förkofras, etc. adficere,
perficere, conficere, reficere.
Utom de många exempel B. Leuhusen på Svenskans sinrikhet ock
korthet anfört, som alle äro ojäfvige, tror jag ännu ganska många finnas.
Ock fast jag icke gjort samling af nogre sådane, styrkes jag dock i den
tanken deraf, att jag i hast kan påminna mig fölgande, som jag tycker
vara af den arten, menn underställer de kunnigas ompröfvande, om de så
äro: ås, ofantlig, obäklig, glöpa, glöppord, hamla, hemul, hemsk, skär,
skärgård, urväder, svepsak, vitsord, klanka, katig, slänger, kajman.
Märkeligt är, huru allmogen ej tryter korte ock enstaka ord på allt,
hvad han har att göra med, vare sig så nytt ock med omständigheter
afskildt eller ökat, som det vil, t. ex: trög, vet mann, är af bräder
sammanslaget; det som är utgrafvit i helt träd kalle de slock. Et rifvit hol eller
led på gärdsgård, för vinterväg skull, kalla de fläka.
Tydligheten är visserlrn en oomgängelig egenskap af et språk. Ock
som alle språk hafva för ändamål att tyda tankar, så äro de ock alle
tydlige; menn på sit vis, ock derefter. Det kommer här an på mer ock mindre
häraf, språken emellan. Att Svenskan härutinnan vida öfvergår de mäst
uparbetade språken hafve vi härframmanföre, i anledning af deras mångtyda
ord, haft tillfälle att nogorledes bevisa. Menn det angick ock bara
tydligheten i våra korta ord ock ordlag. Ifrån dem vände vi oss till den
tydlighet, som består i hela meningar uti et språk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
