- Project Runeberg -  Samlaren / Trettiosjunde årgången. 1916 /
275

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Schück, Ur gamla anteckningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ur gamla anteckningar 275

dubbling af medliudande bokstavar, ordet värkeligen efter deras natur
ut-talt borde låta såsom et dubbelt V varit där och altså däraf bli, liavva,
skrivva, givva, med mera.

Det är nogsamt at märka huru olika infall menniskiorne hava uti olika
tider. Vare förfäder i äldste tiderne brukade väl et så slätt och rätt
skrifsätt, som å något ställe varit öfligt. Medåldrens lärde funno detta vara
altför fattigt; de fördubblade och tillökte derföre bokstavarnes antal uti
orden, så at orden blevo dymedelst hel otydelige, och vi have dem at takka
för de månge, h, f, och flere onyttige bokstavar, hvilka så godt som alldeles
vunnit Borgarerätt uti mäst alla våra ord. Desse senare tiders stafsättare,
äro nu åter sysselsatte at utmönstra alla desse bokstavar, och det vore
önskeligt at de ej ginge därmed så långt, så at deras efterkommande nödgas
åter söka fram, dem som nu bliva utmönstrade och bortvräkte.

Hvarföre skole vi altså, för at få en prydelig och mer än grannlaga
Conjugation af et Verbum, vilja bruka bokstavar, som giva ordet et orätt
liuda(!), såsom F ensamt i hafa, gifa ete?

Låtom oss gå til andre språk, som äre långt mera uparbetade, vi lare
då finna at de hava samma olägenhet, den de likväl ej ansedt vara af så
mykket högt värde. Uti franske Verbis, Connoitre, croitre, paroitre, etc.
finne vi lika beskaffenhet som uti vare, hava, skriva, etc. desse ordens
imperativa, som räknas altid för stamord, slutas med 8 i ändan, såsom Connois,
crois etc. de skrevos också fordom med S uti sielva Verbis. Neuf, ny,
skrives med f i ändan, i foeminino heter det Neuve, och där är f aldeles
utelämnad. Uti alla desse orden hvaräst således en bokstaf blivit utesluten,
utmärkes sådant med en bögel eller Circumflex. Hvarföre är det oss mera
i vårt språk betagit at bruka sådane nätte skillnader, än andre folkslag uti
deras? Låtom oss altså lära af Utlänningen i denna omständigheten, låtom
oss utesluta denna i anseende til liudet överflödiga bokstaven F. ur alla de
ord, hvaräst han nu är parad ihop med V och ej får höras, samt skulle
vid stafningen, då han nemligen komme at börja en ny stavelse, efter sin
art giöra liudet sträft; Och låtom oss til evärdelig åminnelse af de trogne
tiänster denne gamle \V frey, giordt oss, alt sen Merkismadurs tid, rista
hans minnesvård över alla de ord hvaräst han förr vistats, men hvarifrån
han nu blir biltog. Han blir likafullt qvar uti alle de ord där han slutar
en stavelse, och det för at skilja vårt språk i denne omständigheten ifrån
Danskan. Då tykker jag alla ordakrig bäst kunna bliva slutne och de
stridige meningar bilagde.

Hvad det af Herr Ekholm omnämde förslag til en rätt stafning i
Svenskan, vidkommer, at sådant kunde i desse förr uprepade orden vinnas,
om de blevo således stavade blif-a, skrif-a, br ef-et, gr af-en, med mera, så
lärer man af sielva ordens liud finna at det snarare skulle förorsaka viller-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:22:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1916/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free