- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioåttonde årgången. 1917 /
29

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson, Mot »Lycksalighetens ö»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mot »Lycksalighetens ö» 29

och endast manlig handling och ett osjälfviskt tjänande af höga
idéer kunna frälsa från dess fördärf. I utkast tecknar sig redan
här ett par grunddrag af konflikten mellan plikt och
skönhets-drucket sinneslif i "Lycksalighetens ö", redan hägra på afstånd
sagospelets berättelse om Astolfs skuld och öde och diktarens stora
själfrannsakan i dennes gestalt.

"Afsked från Villa Borghese" för samma tankevärld vidare,
utvecklar samma kamp af stridande impulser. Poemet, ett af
Atterboms vackraste och mest personliga, riktar ett farväl till de sköna
parker, där skalden under sina vandringar mediterat öfver "Fågel
blå". Själfva landskapsskildringen lämnar dock, nu som alltid,
snart plats för hvad diktaren djupast bär på. Han väger Italien
mot Sverige, och han minnes en visa i sitt sagospel:

Ofta snart, bland björk och granar,
Mig hans fordna visa manar:
»Arma hjerta, sjunk tillbaka
I förgätna känslors ström!
Somna, och flyt bort med vågen,
Följ, hvarthän hon rigi ar hågen;
Ack, hvad båtar det att vaka?
Hvila dock engång, och dröm!»

Oändligt vek och trånsjuk är den melodi, som spelar i dessa
verser. Det är fantasiens fördrömdhet, det passiva försjunkandet i
sväfvande stämningar i allt hvad de äga mest förledande men också
mest viljeförlamande, mest fjärran från verksam handling. I nästa
strof kommer bakslaget, och tonen stiger i manligt patos:

Och likväl, hvi vill jag dröja
Bland de glada barn, som höja
Öfver hånad frihets grafvar
Oafbrutna lekars sång?
Hvad är skönhet, om ej Äran
Adlar hvarje lusts begäran?
Nej, jag flyr er, sälla slafvar,
Och er rosenbojas tvång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:22:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1917/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free