Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson, Mot »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 Carl Santesson
Och sluttande i klädfåll af små hagar,
Små åkerfält, med ännu här och der
En rad af gula kärfvar qvar; förvisst,
Man möda har, att se sig mätt derpå!
Här nedanföre, ån, som dansar fram
Förbi den lilla qvarnen; ätthögs-heden,
Med sina hviftande hängbjörks-omhöljen,
Än tindrande i dagg mot ljusblå himmel;
Den hvita kyrkan djupast in i dälden,
Och dessa spridda pelare af rök,
Som höja sig från låga mensko-nästen,
Att i den rena morgonluftens vidd
Till vågig rörlighet sig långsamt lösa:
Allt andas oskuld, lugn, välsignelse!
Inför denna syn utbrister Astolf till den gamle Florio:
Bättre kan en Skald ej bo:
Väl öfverallt den eviga Naturen
4 Bär honom högt, på starka modersarmar,
Uppöfver gruset; här bör deras styrka
Bock rönas långt mer ljuft, än annorstäds.
Ord och mening äro desamma som i de nyss citerade verserna
ur Dalbon, ett tecken på, huru tankegången från denna dikt nu
fixerats till en bestämd atterbomsk lifsfilosofi. Att skalden från
sitt fädernehem, kaplansbostället Pålsbo, hämtat drag vid
skildringen af Florios hydda och att landskapet formats som en motbild
till Åsbo-dalens har Vetterlund på ett par utsökta sidor belyst,1 men
man har, så vidt mig är kändt, ej sammanställt dessa scener i u On" T
där allt för Atterbom ljuft och sympatiskt samlar sig i medveten
motsättning mot tidsandan i den hyperboreiska republiken, med
Dalbon hvarest de redan rymmas in nuce. Ty en sådan
jämförelse visar ej blott på själfva landskapsbildens identitet — detta
är relativt underordnadt — den klarlägger också, så att säga,
landskapets "moral", den lärdom, det skänker, hela den lifsdager, som
från detta hans varelses centrum, hans eget och hans poesis hem,
1 Atterbom före Upsalatiden i Svensk Tidskrift 1895, sid. 361.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
