- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioåttonde årgången. 1917 /
101

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Stagnelii panteistiska Kristusuppfattning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stagnelii panteistiska Kristusuppfattning 101

Ej Yerldskretsen menniskan är,
Men väldiga Gudar bebo sina lysande Tempel.

Dessa gudar äro Mundilfars son, "den däjliga månen
"ochMun-dilfars dotter, solen.
I Vårsång hafva

De himmelska flyttat till jordrunden neder ur skyn,
Jehova är sjelf i sitt heliga Tempel tillstädes.

I böljorna bo ej som i Skaldekonsten hafsjungfrur utan frälsade
andar, och i stället för älfvornas ringdans ser skalden

Små Änglar i dälderna leka med fläktande vingar:

Som synes, har Stagnelius på ett ganska lättvindigt sätt
utbytt elementandarna mot den kristna mytologiens andeväsen. Att
detta skett under intryck från Oehlenschlägers Jesu Christi
gien-tagne Liv är lätt att påvisa. I Christi Pødsel (Poetiske Skrifter,
Kbhn 1805, del I: sid. 421) finnes en liknande vårskildring. Liksom
naturen i Stagnelii dikt "med fröjd" skrudar sig "i brudliga
smycken", fröjdar sig jorden hos Oehlenschläger öfver Kristi födelse
och kläder sig i "Haabets Grønt". Och

Guds Engle da trine paa Marken ind.

Äfven föreställningen om naturen som ett tempel, där Gud
uppenbarar sig, återgår på Oehlenschläger, som Böök i
kommentaren till Landsbygden (V: 175 ff.) påvisat.

Den andra strofen i Stagnelii Vårsång innehåller ett tema, som
i mångfaldiga variationer förekommer i Stagnelii senare dikt:

Med kärlek på Jorden från himlarnes eviga höjd,

Guds Dotter, den strålande Solen, nu fäster sitt öga;

I brudliga smycken Naturen sig kläder med fröjd

Och möter den kraft, som beströmmar dess sköt från det höga.1

1 Solen kallas här Guds dotter, hvilket ger omening. Enklast förklaras
detta genom diktens nära samband med Skaldekonsten, där solen är
Mundilfars dotter I alla andra af Stagnelii dikter är solen manlig, liksom i nästan
alla mytologier.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:22:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1917/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free