Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kjell R. G. Strömberg, Leopolds Virginia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 Kjell Strömberg
Det äldsta drama, som behandlar ett Virginiamotiv, ehuru utan
samband med romersk historia, är ett litet franskt profanmysterium,
som daterats till 1536 men sannolikt är äldre. Innehållet
framgår af den fullständiga titeln, som lyder: " Nouveile moralité ä’une
pauvre fille villageoise laquelle ayma mieux avoir la teste couppee
par son pere que d’estre violee par son seigneur, faicte a la louenge
et honneur des chastes et honnetes filles.ul Den folklige
författaren har förmodligen hittat ämnet i Roman de la Röse — härpå
tyder bl. a. faderns (f. ö. aldrig verkställda) afsikt att döda flickan
icke med en knifstöt i bröstet utan genom halshuggning. Från
1500-talet stammar också en tysk behandling af Hans Sachsf som
Hammarsköld fann öfverlägsen Leopolds — förmodligen på grund af
obekantskap med detta dramatiska monstrum på en ohyggligt
knagglig knittel —, en spansk af Juan de la Cueva och en engelsk "tragical
comedy" af okänd författare från 1563, året efter Gorboducs
uppförande, med Chaucers Canterbury Tales som närmaste källa.
Bernardo Accoltis ryktbara Virginiadrama från 1494 har däremot intet
att skaffa med det motiv, som vanligen förbindes med den
romerska hjältinnans namn; bakom detsamma ligger ett novellstoff ur
Boccaccio, Giletta di Narbonne, ett ämne, hvilket Shakspere som
bekant upptagit i All’s well that ends well och som närmast är i
släkt med Griseldishistorien — en kvinna, som, trotsande makens
hårdhet och köld, genom list och undergifvet tålamod slutligen
vinner hans kärlek. Bland elizabethanska dramatiker, som behandlat
den livianska fabeln, gifvetvis med Painters Palace of Pleasure
som mellanhand, är Webster särskildt att nämna. Senare engelska
och tyska bearbetningar äro i detta sammanhang betydelselösa, då
de knappast nådde utom sitt hemlands gränser.1
Grimm konstaterar i sin rapport öfver premiären å La Harpes
Virginie (1786) tillvaron af tidigare franska tragedier öfver samma
ämne af "J. Mairet, Le Clerc, La Beaumelle, M. de Chabanon ete.8
1 Parfaict Frêres Histoire du Thêatre francais, Paris 1735 ff., T. III, s.
145 ff.
3 Jfr O. Rumbàur, Appius und Virginia in der englischen Litteratur, Breslau
1890, och E. Schmidt, Lessing, Berlin 1899, Th. II, s. 3 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
