Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Schück, Ur gamla anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men i november 1743 inträder en förändring. Då uppföres för
första gången på franska språket Mahomet Second, åtföljd af en
komedi på svenska. Sedan följa åter stycken, som direkt angifvas
såsom svenska öfversättningar: L’Enfant prodigue, Mort de Cæsar
och Le Joueur. Men den 24 april 1744 kommer åter en tragedi
på franska språket, Phanazar, med ett tillkännagifvande, att om
dylika stycken vunno anklang, skulle de då och då uppföras. Den
26 maj uppfördes också Phanazar ånyo jämte ett svenskt stycke,
och den 16 maj en tredje fransk tragedi, Polixene et Pyrrhus, också
jämte ett svenskt stycke. Dessa franska stycken hade, såsom man
ser, hittills blott varit tragedier, men den 29 juni 1744 annonserades
Le légataire universel af Regnard, hvilket stycke förklarades vara
den första franska komedi, som uppförts sedan teaterns inrättande.
Såsom festrepresentation uppfördes det den 3 september jämte ett
svenskt stycke. Och slutligen kom den 24 oktober truppens mest
betydande representation, Voltaires på franska uppförda Alzire, som
åsågs af kronprinsparet. Att den trupp, som gaf detta skådespel,
värkligen varit fransk, framgår af Lovisa Ulrikas bref. Den 9
oktober skrifver hon till brodern: "Les promenades sont charmantes,
et je crois que Drottningholm et Ulriksdal auraient votre suffrage.
Ensuite nous aurons la comédie française, les bals et les après-midi
des conversations charmantes" etc., och i ett bref af den 6
november 1744 skrifver hon: "J’ai été il y a quelque jours à la comédie
française. On jouait Alzire de Voltaire. Je crois que jamais pièce
n’a été si maltraitée, et, si l’auteur avait été présent, je ne doute
pas qu’il serait mort de dépit. J’avoue que le ridicule m’a
beaucoup amusée, surtout les ballets. Les danseuses avaient toutes la
taille de madame de Kamecke et [étaient] laides à proportion, les
pieds gigantesques, et pour des pas, elles ignoraient qu’il y en eùt
au monde. Ce n’étaient que les bras qui agissaient [et] qui
ressemblaient parfaitement à ceux d’un moulin à vent. L’aimable Barbarina
et la divine Cochois auraient rougi de honte de voir leur art si
avili. J’ai renoncé d’y retourner, et l’année prochaine nous
comptons d’avoir une excellente troupe de comédiens francais."
Af det anförda synes mig således framgå: att det varit en —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
