Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, C. J. L. Almquists Drottningens Juvelsmycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 Henry Olsson
bref till A. F. Lindblad den 15 november 18381 berättar han, att
"flickor mellan 16 och 20 år, med vårblomning till kropp och själ
hsfva alltid och utan all inledning varit mina vänner: deremot när
de blifva äldre, förnuftiga och reflexiva fruntimmer, upptäcka de
utan svårighet att sådan vänskap är en dumhet; och jag kan gunås
icke neka att jag sjelf i samma förhållande är dylika kloka damer
något för mycket obenägen." I Sättet att sluta Stycken talar han
om den underbara vår, den oefterhärmliga lätthet och kristalldager,
som kommer en till mötes från personer med inre frid. — Den
rous-seauanska prägeln i Almquists humanitetsprogram framgår af
uppsatsen "Rörande Elementar-Undervisning (A. Humanitet och
Lärdom)" i Skandia 1834, då det bl. a. heter:
Hvar och en i riket har af ålder haft sig bekant, hvilken stackare en
skolmästare skall vara. Men att en sådan man, då han blefve ställd i sin
rätta verksamhet skulle innehafva en af de ädlaste och vigtigaste befattningar
inom mensklighetens krets, det hade man ej allmänt tänkt på. När likväl
Uppf ostrings-frågorna för hvarje enkelt och sundt tänkande medborgare
begynna få det värde, att lian går dem på lifvet, och upptager dem närmare
deras grund: så synes det, som skulle det förnämsta i alla dessa ämnen ej
ligga i det egentligen boMär.da, utan i humanitet, — i utvecklingen och
förädlingen af sjelfva menniskan. Det vigtigaste skulle ej vara att veta en
mängd saker; men att uppfostras till ett menskligt vett, förenadt med ren
mensklig känsla. Hade man en gång eröfrat åt sin själ ett sådant vett med
sådan känsla, så vore man sedan i stånd att tillkämpa sig hvilken särskild
förmåga, färdighet eller kunskap, som helst.
Professorn och skolmästaren äro likar, enär de ha samma
uppgift: "att bilda menniskan till menniska.11 "Det, som sedan skiljer
dem, är blott småsaker emot detta. Om den enes elev en dag blir
bonde, den andres ett ljus på en embetsmanna-stol eller katheder,
så är det en bisak allenast. Hafva så väl den enes, som den andres
elever blifvit ädla, goda och förståndiga menniskor, — hvardera på
sin plats? Det var den förnämsta frågan." Humanitet står
framför lärdom, detta inpräglas gång på gång.
1 Bref till Adolf Fredrik Lindblad, s. 80 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
