Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Wallén, Mytologien i Atterboms sagospel Lycksalighetens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 Erik Wallén
Den schellingska världssjälen är ett halft mytiskt begrepp
och själf framhåller dess upphofsman, att idén om en enhetlig, allt
omspännande lifsprincip har uråldriga anor. "Ein solches wollten
vielleicht die Alten durch die Weltseele andeuten." När nu
Schelling vill närmare förklara sin hypotes, lyckas han egentligen icke,
och halft urskuldande påpekar han svårigheterna att fjättra denna
naturens Proteus, som undandrager sig hvarje forskande öga, men
dock alltjämt återkommer under förändrad form i tallösa gestalter.
När Atterbom söker att i mytologiens objektiva former fjättra
denna gäckande naturkraft, äro gestalterna därför lika talrika som
försöken. Också vimlar det på Lycksalighetens ö, detta mytologiska
Schlaraffenland, af mytologiska gestalter från alla tider och alla
land. Vid sidan af Paracelsus’ elementarandar trifvas figurer från
nordisk, klassisk, persisk och indisk mytologi. Likväl har denna
talrika mytologiska personal icke räckt till för Atterbom, som
kompletterat den med en mängd personifikationer och allegoriska figurer.
Dessa naturmytologiska gestalter uppträda i allmänhet i grupper
och ha som ofvan blifvit anmärkt en dekorativ uppgift. Men stundom
roar det skalden att närmare utarbeta en eller annan af figurerna
och låta dem träda fram i en själfständig scen. Sålunda heter det
om en undin och en dryad:
En Undin, lik en späd, föga öfver hälften fullvuxen flicka, i en vattenblå
lifklädning och perlkrona på hufvudet, uppträder ur dammen och ställer sig
nyfiken vid Astolfs sida. En Dryad, likaledes en späd flickgestalt, men med en
gräsgrön lifklädning och en blomsterkrona, visar sig i öppningen af en björkstam.
Med förundran betrakta de den sofvande ynglingen, och i sköna
växelsånger fira de hans sällhet.
Undinen.
Stilla! han drömmer — han småler! Nu vill
In i hans glädje jag sjunga en drill.
Hon faller på knä, och lutar sig intill hans ena öra.
Dryaden.
Stilla! han suckar! Hvad kan honom bry?
Tröst må jag hviska, tills oron vill fly.
Lutar sig i samma ställning till lians andra Öra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
