- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 1. 1920 /
18

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Om allvaret i Fru Lenngrens diktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18 Anton Blanck

Som den moralist hon trots allt är, ser hon för skarpt på stadens
liv för att få fått i poesien över det. Därför är hon tydligen
alldeles döv för den bellmanska diktens lockelser och för den
smutsiga, mörka grändens idyll. Bellman hör sannerligen icke till dem
som skilja på idyll och satir, men fru Lenngren är rousseauan,
hennes hjärta veknar icke, förr än hon kommer utanför tullbommarna.
Även därute, även i "Den glada festens" värld känna vi dock igen
de bellmanska tongångarna. Prästgårdsidyllen har otvetydiga anor
hos Groldsmith och Voss, men hur svensk är den icke och var ha
vi först känt detta strålande svenska, Carl-Larssonska sommarsolsken
om icke på den fredmanska världens utflykter till
stockholmstraktens torp och källor "straxt utom tullen", med "rödaste smultron",
"en sprittande ruda" och allt det pastorala tillbehöret. Själva Ulla
blir huslig, när hon skall framställa sin lilla frukost:

Nymphen se hvar hon klifver,

Och så beställsam i sin ifver,

Än Ägg och än Oliver,

Uppå en rosig tallrik bär.

Stundom en sked hon öser,

Och öfver Bunken gräddan slöser;

Floret i barmen pöser,

Då hon den Mandeltårtan skär.

En kyckling där,
Af den hon vingen rifver,

Nyss kallnad är.

Läckerheterna äro bastantare på den lantliga födelsedagsfesten,
och det kan vara hädiskt att göra jämförelsen, men den blir slående:

Gamla Prestmor sågs beställsamt trippa,
hade mycket at bestyra om;
tummade sin blanka nyckelknippa,
nickade så fromt åt hvem som kom.

Vandrade i nattyg, nätt och struken,
ifrån köket ömsom och i saln,
bredde ut den fina korndrällsduken,
och tog fram den refflade pocaln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:23:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1920/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free