Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, Almquists Ormus och Ariman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 Henry Olsson
Menschen", vilka undanrycka människan det oändliga samt fylla
hennes själ med moraliska berättelser, "wie schön und nützlich es
ist, fein artig und verständig zu sein". De dissekera sönder och
förinta allt som är konst i naturen och i mäniskans verk, de krossa
varje originell företeelse, de döma allt efter sin sterila systematik
och mena samtidigt, att endast de uppfatta den sanna och verkliga
världen och se allt i sitt rätta sammanhang.
Möchten sie doch einmal einsehn, dass man jedes Ding, um es als
Element des Ganzen anzuschauen, nothwendig in seiner eigenthümlichen
Natur und in seiner höchsten Vollendung muss betrachtet haben. Denn im
Universum känn es nur etwas sein durch die Totalität seiner Wirkungen und
Verbindungen; auf diese kommt allés an, und um ihrer inne zu werden,
muss man eine Sache nicht von einem Punkt ausser ihr, sondern von ihrem
eignen Mittelpunkt aus und von allen Seiten in Beziehung auf ihn betrachtet
haben, das heisst, in ihrem abgesonderten Dasein, in ihrem eignen Wesen.
Nur einen Gesichtspunkt zu wissen für Allés, ist grade das Gegentheil von
dem Alle zu haben für jedes, es ist der Weg, sich in grader Kichtung vom
Universum zu entfernen, und in die jämmerlichste Beschränkung versunken,
ein wahrer glébae adscriptus des Fleks zu werden, auf dem man eben von
Ohngefähr stehe (s. 152 f.).
Det är Almquists beskrivning på moralen och konsten, som här
återfinnes, och som hos Schleiermacher gång på gång inskärpes —
ofta med begagnande av samma terminologi som i Ormus och
Ariman — såsom en motsats mellan moralen, vilken ser allt från sin
horisont, och religionen, vilken betraktar varje isolerat ting ur dess
synpunkt. Schleiermacher sätter religionens funktion i åskådningen
av universum, som för det religiösa betraktandet ter sig i oavbruten
verksamhet och i varje ögonblick ger sig till känna. Varje form,
som det frambringar, säges det, varje väsen, som det ger sitt fulla
individualliv, varje händelse, som det framföder ur sitt rika, alltid
fruktbara sköte är ett handlande av universum på oss. För den
religiösa åskådningen blir allt enskilt och individuellt en del av det
hela, den ser allt ändligt och singulärt som uttryck för och
avspegling av det oändliga, den fattar alla tilldragelser i världen
såsom uppenbarelser av en handlande gud. Det är den romantiska
monismens program för försoning med verkligheten, som här upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
