Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben G:son Berg: Från Atterboms ungdomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Ruben G:son Berg
intryck. Med en hjärtlighet och en värme, som fängsla och röra,
tar han del i allt, som rör den unge, och undervisar honom utan
pedanteri eller kitslighet, tröstar och hjälper honom, där så ske
kan, stålsätter honom, när han sviktar, ger sig själv till pris för
att övertyga honom om att han blivit förstådd och bibehåller
systersonens tillgivenhet och förtroende trots sin oavlåtliga uppfostran i
klander och maningar. Den unge Atterbom har lidit få så ödesdigra
förluster, som morbroderns förtidiga död innebar. I sin skildring
av ungdomsvännen Hedborn ("Minnesteckningar och tal", II: 138)
kallar han Kernell "i hvarje fall oersättlig", det har han visserligen
vetat och erkänt från den dag Kernells död vart honom bekant.1
Per Kerneils brevväxling med systersonen omfattar tyvärr
endast året 1806 och en del av 1807. Tillsammans med de övriga
bevarade breven till samme adressat möjliggör den likväl en
betydligt mycket rikare kännedom än man annars eger om Atterboms
yttre och inre förhållanden under denna tid, och även för
Linköpingsåren vinnas åtskilliga upplysningar.
Den 25 januari 1806 sände Kernell sin första skrivelse för året
till Per Daniel. Kernell hade bråttom, emedan han stod på resande
fot för att assistera vid biskop Lehnbergs invigning dagen därpå i
Linköping, men måste skriva några ord för att skrupensa upp
ynglingen: "Min älskade Bror. Jag har med mycket nöje af Ditt
vackra bref sett att Du ändteligen med Din hemkomst gjort slut
på de oroliga dagar och sömnlösa nätter Din goda Mor fått uthärda
för det Du icke vid afresan från Upsala fick det goda infallet att
skrifva två rader: Man lär medan man lefver!" börjar brevet,
anklagande honom för en försumlighet, som tydligen icke skedde för
första gången. "Jag hade mycket lust att knota på Dig än en
gång (Du mins min prof bit i mitt första bref till Upsala?) för denna
brist på upmerksamhet äfven för dem Du håller af: — om andra
bryr Du Dig ju aldeles icke?", fortsättes förebråelsen med en
vändning, som låter förstå, att Atterbom själv proklamerat en
likgiltighet för människor i allmänhet, som hans morbror behandlar lätt
1 I sina »Minnes Ord öfwer Per Ulrik Kernell» (s. 34) gav Atterbom en
hjärtlig och ståtlig porträttbild av morbrodern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
