Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad: Romantikern Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantikern Stagnelius 43
bland de invigde grundlagt en esoterisk religion; men såsom fallande
för ursinniga Månaders mordlust, till offer för striden mellan en renare
inspiration och en vildt-sinlig rusingifvelse, som urartat från sin
ursprungliga bättre (eller sannt dionysiska) mening.
Böttiger följer Atterbom tätt i spåren, då han söker uttrycka
idédramats andemening, men han ger Atterboms tolkning en mera
tillspetsad formulering med sina bekanta ord (Sv. Akad. handl, ifrån
1796, 47, s. 142):
Styckets idé är, — — — att, till vasen och verkningar,
symbolisera kontrasten och konflikten mellan den äkta, sant inspirerade
entusiasmen och det uppjagade sinnesrus, som är den förras sken och
karrikatur.
När Stagnelius byggde sitt drama på denna kontrast och
konflikt mellan orfisk inspiration och dionysisk orgiasm, stod han i nära
kontakt med nyromantisk uppfattning. Den, som före honom klarast
uttryckt detta motsatsförhållande, är Schubert i sin förut berörda
Symbolik des Traumes, det verk, där man kommer själva
idéinnehållet närmare än i någon av Stagnelii övriga källor (Palmblads
Anmärkningar till sin Aiskhylos-översättning i Phosphoros 1811,
Creuzers Symbolik und Mythologie, de Sainte-Croix’ verk De gamles
mysterier m. fl.).
Schubert fann det vara av största vikt att pröva andarna, därför
att det som är av lägre och lägsta natur ofta förkläder sig i hamnen
av det gudomliga.
Wenn das Gewissen ursprünglich ein Organ der Stimme Gottes
im Menschen gewesen, und diese Stimme selber; so ist es freilich seit
der grossen Sprachenverwirrung zum Theil weit von seiner ursprünglichen
Bestimmung abgewichen, und jenes geistigen Organs bedient sich öfters
eine der göttlichen sehr entgegengesetzte Stimme, missbraucht dasselbe
aufs entsetzlichste. Wir vernehmen desshalb, nicht bloss im Traume,
über dessen ungöttliche Natur schön alte Selbstbekenntnisse klagen,
sondern audi in der pythischen Begeisterung und im Fanatismus,
so-wohl des Unglaubens, als des Aberglaubens, durch jenes Organ eine
Geistersprache, die sich zwar zum Theil derselben Worte bedient, als
die ursprüngliche, aber diese in einem ganz anderen, ungeheuer
ver-schiedenen Sinne gebraucht, sie zu einem ganz entgegensetzten Zwecke
missbraucht (a. a., s. 101).
Denna motsättning, som bemantlas av att det lägre sinnesruset
uppträder i gestalten av den högre entusiasmen, ehuru det fläckar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
