Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Santesson: Exotism och orient i »Lycksalighetens ö»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 Carl Santesson
talisk färgton. Lauras tärnor frambära »en mängd små bord af
sandelträd, ceder och ebenhols, belagda med mosaik-taflor i stället
för dukar», och Zephyr, som har »sin fägnad åt de sirliga glasen
och flaskorna», skildrar beställsamt anstalterna för Felicia:
På medelpunkten af hvart bord, som vanligt,
Ur gyllne käril hvirfla rökelser
Af aloe och ambra; rundt omkring dem
Stå vaser, färgrikt genomskinliga,
Servicerne af gull och af kristall,
Grupperade med bästa symmetri.1
»Lasurnen, halbdurchsichfgen Vasen» förekomma på ett annat
ställe i Schtrtn, och det österländska husgerådet är här uppenbart
lånat ur de persiska gemaken i Hammers dikt, det har blott blivit
näpnare och smånättare, då det flyttats över till Felicias park och
ut i det fria.
När det gäller litterärt förmedlade stämningar och bilder av
Persiens natur är det vida svårare att fixera vad i Lycksalighetens ö
som eventuellt kan stamma från Scliirin. Sagospelets
landskapssceneri är nämligen en ytterst komplicerad och amalgamerande
skapelse, sammansatt av italienska minnesbilder, av drag från folkbokens
trädgårdspark, av växlande detaljer från olika ideallandskap i äldre
och yngre romantisk dikt. Naturskildringarna i Schirin äro ju också,
som poemet i dess helhet, europeiserade, tillrättalagda för
västerländska läsare, man måste säga med rätta, ty få saker äro så
svårtillgängliga som den persiska poesiens metaforer och jämförelser
från den omgivande naturen. Tillsist bör det betonas, huru föga
geografiskt lokaliserad orientens flora och fauna framträder i
romantikens diktning; den kan likaväl stamma från Palestina eller Indien
som från Persien, från bibeln som från Salcuntala. Jag skall längre
fram vid behandlingen av Östans sång dröja vid ett par reflexer
från naturskildringen i Schirin, nu kan man lämpligen belysa denna
allmänna poesiorientalism i landskapsmålningen genom att fästa
uppmärksamheten på ett ställe i sagospelet, där annars ingenting i
motiven för tankarna till österlandet. Det gäller den sköna, nyligen
av Vetterlund2 utsökt karakteriserade växelsången mellan Astolf
och Felicia på ottava rima med ekorim. Det är en duo i skym-
1 L. ö. I, s. 268, 269.
2 I den förut citerade uppsatsen i Edda, s. 173, 174.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
