Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson: MannaSamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 Henry Olsson
1822. Ryktet om det »ungdomsförförande Manhemsförbundet» hade
spritt sig även till denna landsända och där verkat, att prostgården
i Leksand stängt till dörren för den farlige fotvandraren, som hade
utmålats i de svartaste färger. Med anledning härav påpekar han,
att de genom sitt s. k. svärmeri hade fått en klick på sig, som
säkerligen vore en »Evighets-klick». Detta kunde också göra dem
oberoende i deras handligssätt och ge dem mod att för egen
räkning realisera de idéer, som voro deras andliga liv,
och för resten tror jag att jag snart lemnar all förhoppning på
utbredande af de Taflor som utgöra vår Sällhet. Låt dem heldre ligga
orörda till kommande tider. De flesta som nu skulle älska dem, älska
dem dock blott till hälften, utan anda och utan Lif, de upptaga det
af Snille som i dessa Taflor möjligen finnes, men det Väsendtliga det
faller dem ej så snart på Läppen — Hvilken ofantlig hög af Dynt
skall ej från hvarje hjerta bortarbetas innan de Conjugiala idéerna
kunna få inträde. Och då enskildta ännu äga så mycket besvär, huru
mycket bevisar ej detta att de icke äro i sitt sträfvande understödda
af Tidens Atmosfer. Då skulle det gå som en dans. Huru sekel-långt
äro ej derföre troligen de tider borta innan dessa idéer ens tolereras
af Massan. Jag har uppgifvit tills vidare all förhoppning på vår tid.
Jag har förut varit warm och nitisk för meddelandet af de Taflor som
utgöra min lycka. Men jag blir det allt mindre. Taflorna draga sig
tillbakas och concentrera sig. Det förefaller mig äfven, som om hvarje
Tafla hvilken jag tillbakadrager i djupet af min Själ, skulle derigenom
vinna i färgglans och intresse för mig. Det är som om den genast
började att retoucheras.
Hazelii yttrande om den outplånliga »Evighets-klick», som
deras verksamhet i Manhemsförbundet förskaffat dem, erhåller 15 år
senare en replik av Hartmansdorff, då denne på tal om Almquists
befordringsmöjligheter skriver till Palmblad i ett brev 18 april 1837
(citerat i min uppsats i Samlaren 1919, s. 187): »Snillena göra sina
utflygter, och dem vill man sedan icke förlåta. Manhemsförbundet
ligger Almquist emot i flere vägar». Hazelii brev har emellertid
stort intresse även ur andra synpunkter. Ty så vitt jag förstår är det
även Almquists facit av det kiliastiska skedet, att tiden ej vore
mogen för deras idéer och att det endast återstode dem att för egen
del realisera de tankar, som voro deras levnads fröjd. Och detta
är väl också i en mängd av samverkande motiv den djupaste
innebörden i Värmlands-flyttningen: avsikten att mitt i en materialiserad
tid, som slagit i spillror de möjligheter som visats till dess andliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
