Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romantikern Stagnelius 63
ljuset, flyttfåglarnas flykt mot södern, näktergalens lidelsefulla sång,
eldslågornas himmelsfärd, månens trånad efter solens kärlek. I
allt ser han sinnebilder för sin trängtan från jorden till en högre
och lyckligare värld.
På grund av sin starkt subjektiva läggning har han ej tvekat
att ansluta sig till Fiehtes uppfattning, att världen är en skapelse
av jaget: »Utsidan af oss sjelfve blott är verlden» (II: 100), varom
se Bööks kommentar (s. 138). Denna övertygelse har säkerligen
underlättat den radikala omgestaltning och omvärdering, som hans
senare syn på verklighetsproblemet företer. Så småningom förskjuter
sig nämligen hans uppfattning av sken och verklighet, tills den blir
raka motsatsen till hans förra tro och den populära. Målet för all
.hans längtan, »ljusets och frihetens zon», kommer att te sig som
det verkliga, varemot jorden, denna världen, blott blir en väsenslös
skuggbild. På höjden av sin Saronsdiktning klänger sig Stagnelius
med krampaktig iver fast vid den platonska uppfattningen, att
idévärlden, för honom liktydig med det kristna paradiset, är det sant
varande, att allt yttre, synligt och sinnligt blott är sten och villa.
Hilarianus i Martyrerna (II: 341) anger skillnaden i livssyn mellan
hedningar och kristna med orden:
— — — — Hvad för oss är skugga
Är verklighet för dem, för dem en skugga
Vår verklighet.
Hilarianus’ ord bekräftas genom den kristne åldringen Amatus’
(II: 369):
— — — — Ej denna jord
Är själens hemland, är ej ljusets rike.
Med jernets spira thronar mörkret här,
En nattlig, hemsk, sjuhöfdad vildjursbild,
Och alla tungomål dess välde hylla.
Evander, ja! det helga ljus vi söka,
Ur solens urna strömmar det ej ned,
Lifgifvande, på jordens friska maj fält.
I ängens blommor, grufvornas metaller
Det speglar ej sin fägring och sin prakt.
Hvad är den verld, som våra sinnen dårar?
En skugga blott af det försvunna Eden,
Der själen föddes. Bortom st jernförlåten,
Först der gå verklighetens scener opp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
