Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantikern Stagnelius. II. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Sven Cederblad
I samband med denna platonskt kristliga spiritualism står
Stag-nelii enträget förkunnade tro, att födelsen och livet är död och
döden själv det sanna livets gryning.
Psykologiskt sett kan denna paradoxala världs- och livsåskådning
förklaras ur Stagnelii visionära erfarenheter. Det är symboliskt,
att det är efter en drömsyn, uppenbarande den högre världens
mysterier, som Orfeus förklarar jorden för en skugga, solen för ett
spöke och »allt hvad som vi vakne tänka» för en rök (IV: 241, 242),
att det vidare är i en vision under en »feberdröm», som en seraf
säger tvivlaren:
Blott det är lif, som namn af död du gifver,
[Kyrkogården II: 431).
Genom sina extatiska upplevelser, då alla band mellan honom
och yttervärlden föllo av som bojorna från apostlarna i fängelset,
trodde sig mystikern Stagnelius få vissheten. Den stegrade
livskänsla, han i extasen erfor, den hallucinatoriskt vunna tron på
verklighetshalten av vad han sett i syne, framtvingade hos honom
övertygelsen, att han i drömmen nådde förbindelsen med livets liv,
med det gudomliga, himmelska, verkliga.
En sådan utveckling är långt ifrån ovanlig i mystikens historia.
James anför i sitt bekanta verk Den religiösa erfarenheten (s. 448)
ett liknande fall ur den kände kulturhistorikern J. A. Symonds
liv. Denne berättar om sina extatiska upplevelser och fortsätter:
Denna »trance» upprepades, efter hand allt mindre ofta, till dess
jag uppnådde tjuguåtta års ålder. Den tjänade till att giva min i
utveckling stadda själ den föreställningen, att allt, som ingick i vårt
fenomenelia medvetande, blott var dröm och overklighet. Ofta har jag,
vid uppvaknandet från detta formlösa tillstånd av blottad, skarpt
känslig tillvaro, i ångest frågat mig själv: Vilketdera är det overkliga?
— »trancen», varunder det framträder, detta eldiga, fria, skarpsynta,
tvivlande jag, från vilket jag utgår, eller dessa mig omgivande
företeelser och vanor, som beslöja det inre jaget och bygga upp ett
konventionellt jag av kött och blod? Och åter: Äro människor själva
blott drömbilder, framställningar av denna drömlika väsenslöshet, vilken
de genomskåda i sådana skickelsedigra ögonblick?
James tillägger, att det i denna framställning utan tvivel
finnes »något, som tyder på ett patologiskt tillstånd».
Naturligtvis har icke denna övertygelse om sinnevärlden som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
