Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gottfrid Kallstenius: Kvasi-nordisk mytologi i äldre svensk dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvasi-nordisk mytologi i äldre svensk dikt 25
Man skulle lia väntat sig, att de nordiska antikviteternas
studium skulle snart hå framkallat en deciderad skillnad mellan de
båda gudinnenamnen i deras betydelse. Detta kan emellertid
knappast sägas ha skett. Isländaren Rugman säger i sin svenska
bröllops-dikt till J. Istmenius och Anna Böllja 1669:
»Den under folcket / sora Fröya han1 förer1 har tagit besolning
Går opå kiärlekens wäg der som Astrild är Herr’ öfwer Hären.
Fördy när Astril uhr Wälskland’ war kommen så hörd’ iag han sädet.
Jupiter Morfader min haar thet mechtiga ödet i Handen:
Siälf är han Ödet och Oden: ty Oden och Ödet är alt ett.
Frygia min Mor är af ödet utsprungen men iag utaf Frygia
Frygia är Syster med ödet: hon kallas des Hustru och Amma
Fröia har kiärleken uti een Ask / den min moder fru Fryggia
Sätt’ henn’ i händer at akta / och deela bland alla i Werlden/»2
Fryg(g)ia uppträder här som mor till Astrild — om vilken se
längre fram — och dotter till Jupiter och är alltså identisk med
Aphrodite-Venus. Eftersom en särskild Fröia också uppträder i
v. 211, väsentligen med den uppgift, som Snorra-Eddan tilldelar
Fulla3, måste tydligen Fryg(g)ia föreställa samma namn som Messenii,
Stiernhielms och Lucidors Frigg a, men det konsonantiska i visar,
att ordet för R. påverkats av isl. Freyia. Däremot synes den
Fröya, som uppträder i v. 119, svårligen kunna skiljas från
Aphrodite-Venus och skulle alltså vara identisk med den i dikten senare
presenterade Fryg(g)ia, såvida man icke skulle kunna tänka sig, att
Rugman låtit Fröya representera den erotiska driften i allmänhet
och Frygfgjia den legaliserade äktenskapliga kärleken.
I sin upplaga av Hervararsagan (Uppsala 1671) s. 138
översätter Verelius den isl. textens Han blotadi Freyu med »Han giorde
stort blodoffer till Gudinnan Frigga». I Atlantican I s. 784
identifierar Olof Rudbeck Frigga och Venus och sätter Fröja — Ceres.
I Atlantican II kap. 6 identifieras Frigga och Freja samt en hel
rad andra gudomligheter (med delvis hemgjorda namn), t. ex. Isis,
Disa~Deja, Sif, Gio, Herthus, Cybele, Bhea, Diana, Dia. Men sedan
1 Sannolikt tryckfel för anförer.
2 V. 119—120, 162, 169—174, 211—212; se min uppsats »Två svenska
bröllopsdikter av Jonas Rugman», Samlaren 1927, s. 1—22 (närmast s. 7—9).
3 Sn. E. I s. il4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
