Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gottfrid Kallstenius: Kvasi-nordisk mytologi i äldre svensk dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 Gottfrid Kallstenius
––––––-»orbet Jovis oc!) Iopiter tøaftøer aftøen af tøårt føraf jtt
ursprung odj ait \axnxna att bettøba %t) Gio är jorben» . . . (s. 709).
»Iofur Ijän fallabe§ Ijoê ofe Söljor, bel1 är brtfttg øcß tnecfttg / Ijtøarê
ursprung är orbet %oxa§>» . . .2 (s. 709).
»Sn honung Ijän fallaê af ©lalberna lo-fur, bat är een .Fader /ör
yVtø ted. STt) /o oclj Gio är lanbet / oclj Far, Fur, Fadur är ben fam
bräger jörfarg för fttt 9Jijfe / fåfom en faber för fin botter; oclj beban är
Satinerna^ lovis, ©åtebeë latlabeë ferbeteê Upsala Bungen» . . . (s. 715).
»yiixx nn tt)år fêonnng Xoor blef btyrfat förjt för en @nb/fee3 af
Eus. præp. Evang.3 1. 10. cap. 9. f. 486. fefyanbeë: Cecrops (forn tøar
hm förfte af be ©räfer§ faber1 ber tnföb / forn feeë af Apollodoro oá)
bee anbra ©rälerê ©frtffter) ^an lalla Jofur förjt @nb / oá) giorbe ^onom
t Aten altare» (s. 719).4
Med ledning" av dessa och andra yttranden i Atlantican tycks
man kunna rekonstruera följande mening hos förf.: De ovan nämnda
gudarna Bur, Bore etc. voro i själva verket uppsalakonungar i
urtiden, vilka kommo att åtnjuta gudomlig dyrkan och därvid allt
efter olika antagna verksamhetsområden fingo varjehanda olika
namn, som mer eller mindre förvanskade upptogos av antikens folk.
En sådan uppsalakonung var Tor. Bland dennes binamn befann
sig även Jofur (av Eudbeck tolkat ’fader för sitt land’), vilket namn
romarna stöpte om till Jovis m. fl. former. Sedan Tor erhållit
gudomlig dyrkan, behölls fortfarande ordet Jofur som en alldeles
särskilt fin hederstitel för en konung, framför allt för
uppsalakonungen.
Genom sin uppfattning av Jofur som sammansatt av Jo och
fur och sin sammanställning av »förra leden» med det svenska
ordet jon (d. v. s. hjon)5 visar sig Rudbeck ha haft samma uttal på
ordet, som sedan allmänneligen använts i den svenska poesien, jöfur.
Idén att sammanställa ordet med det latinska jovis — som i
dåtidens svenska uttal av latinet med all säkerhet hade långt slutet o
1 Sic!
2 Latinsk text: »Quod ad Thori nomen attinet Iovi a noftris impofitum, ei
originem præbuit %f)öta$ I audere ...»
3 D. v. s. Eusebii De Prœparatione Evangelica Libri XIV, Basel 1542 (not
av G. K.).
4 Det bör även observeras, att namnet Jofur är synnerligen vanligt i de
senare delarna av Atlantican, ja att det där rent av tycks vara regel, att detta
namn användes i den svenska texten, när den latinska har någon form av Juppiter.
5 »$taf Jo fallaë be förfta faber efter fcrub ocfy Sörubgumme Jonelag, Jo ocf) Juna
oc!) feban alt folf Jon» (Atl. I s. 709).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
