Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson: Köpmannens tal i Kunga Skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Köpmannens tal i Kunga Skald 75
till förfång för hans dikt på ett ställe. Det var ju ingenting som
hindrade, att han lät det skepp, som köpmannen möter på sin
hemfärd från Amerika, ha trenne prästmän ombord, men man förvånar
sig över, att bonden i Nya Sverige frågar köpmannen helt bestämt,
om han hade med sig »Tre ware Präster». Bonden kunde ju rätt
gärna ej veta, hur många präster som blivit utsända. På vad sätt
Dahlstierna fått sin kännedom om denna sak, har jag inte kunnat
fastslå; det antagliga är väl, att den varit allmänt bekant i de
bildade kretsarna.
Då jag i det föregående framhöll, att skalden i en episod har
inlagt ett annat tema, än det, som varieras i köpmannens tal för
övrigt, syftade jag på denna skildring av besöket i N}^a Sverige,
vilken tydligen tillkommit för att ge skalden ett tillfälle att
lovprisa Karl den elftes intresse för den svenska diasporaprästvården
och missionen bland hedningarna i Amerika (jfr särskilt strof 193,
citerad härovan!). Rent logiskt sett hade denna episod passat
bättre i prästmannens tal, men ur dispositionssynpunkt fogar den
sig lätt in i köpmannens.
Besan hem till Sverige från Amerika går, som jag redan
antytt, inte den närmaste vägen, utan vår köpman gör uppehåll på
flera ställen i Europa. Men redan ute på Atlanten upplever han
ett allvarligt äventyr, som så när kunnat komma att kosta honom
och hans män livet. Fartyget har kommit halvvägs, då det blir
fullkomlig vindstilla. Köpmannen är en klok och erfaren man och
han fylles av onda aningar. Han förstår, att det är stillheten före
stormen. På den andra stiltjedagens morgon börjar skepparen
förtälja en dröm, som han haft under natten. Han hade drömt, att
månen helt plötsligt försvann. Alla länder väntade på ett »nytt
Ny», men ingen måne visade sig på trenne år. Även solen
försvann till sist, »Ett faasligt Mörker sig på Jorden reeste opp». Deras
fartyg förlorade kursen och förliste till sist »Hoos dee Folk-ätare
de grymme Tuppin-Imba». De, som kunde simma, räddade sig
halvdöda i land, men blevo strax fängslade av vildarna. Nu hände
det märkliga, att, trots att infödingarna åto upp deras huvuden,
så sutto de stackars skeppsbrutna »med lijte Lijf ändå i lijfwet»,
och de kunde uppleva ett nytt under. Nordstjärnan, den sista och
viktigaste av natthimlens ljus, förmörkades en stund, men
framträdde snart med förökad glans. Skepparens ord om denna
märkliga händelse lyda så:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
