Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson: Raynal och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
36 Harald Elovson
Gjörwells bekantskap med Eaynals skrifter synes dock vara en
mera isolerad företeelse. Först på 1780-talet blir Eaynal mera
allmänt läst och diskuterad i Sverige. Den första upplagan av hans
stora verk synes inte, efter vad jag kan se, ha direkt blivit
uppmärksammad av den svenska pressen, även om ett och annat
exemplar har kommit hit upp.1 Först 1775 blev arbetet omnämnt, och
då mera i förbigående, i »Nya Lärda Tidningar», där Gjörwell
riktar den svenska allmänhetens uppmärksamhet på den franske
historikern, i det han låter det 1774 utkomna tillägget till den
indiska historien, »Tableau de 1’Burope», bli föremål för en utförlig
granskning. Gjörwell har inte undgått att imponeras av Eaynals
nya stora historieverk, men han reagerar fortfarande mot det
dristiga i hans tänkesätt. Gjörwells presentation av Eaynal och hans
verk lyder så: »Författaren till både Hufwudwêrket och Bihanget
är uppgif wen; det är Hr Abbé Eaynal, som för flere år tilbaka
ut-gifwit en Historia om Ängelska Parlamentet och Holländska
Ståt-hållareskapet. Sedan har han skärpt ansenligen sina tankar och
sin penna; ty denna hans Historia om Européernas Nybyggen i
Indierna är en den starkaste Skrift, som i detta Århundrade
utkommit.2 Här i Bihanget går han körtel, igenom Staternas Läge
i sjelfwa Europa, och säger, med en särdeles frihet, sina Tankar
om deras Eegeringssätt, Seder, Wetenskaper, m. m. Han menar,
at både i Ryssland och Danmark råder en den fullkomligaste
Des-potisme. Däri har han dock orätt. Hwad han säger om Swerige
är nog dristigt, men han har set fast mera på det, som en Gustaf
III hade kunnat göra, om han ej warit så ädelmodig, så
medborgerlig, än hwad Han år 1772 werkligen gjorde. Swerige kan,
under hwad annat Eegeringssätt, aldrig blifwa olyckeligare än det då
war; äfwen som det under det nuwarande, och under Gustafs Spira,
1 Ett exemplar av denna upplaga, som numera förvaras på Kungl.
Biblioteket, har tillhört »Biblioteket på Drottningholm», helt säkert inköpt för Lovisa
Ulrica, vars intresse för fransk litteratur, enkannerligen den »filosofiska», är väl
känt. Att Lovisa Ulrika redan tidigt lärt känna Raynal och beundrat hans skrifter
framgår av ett brev av den 25 juli 1748 till hennes moder, där hon skriver: »Je
ne sais si ma chêre Maman a vu un livré qui parait tout nouvellement: Histoire
du parlement d’ Angleterre, par monsieur 1’abbê Raynal, qui est ecrit ön ne saurait
mieux. Il serait à souhaiter que les historiens le choisissent pour modêle.» Jfr
Luise Ulrike, die schwedlsche Schivester Friedrichs des Grossen, Ungedruckte Briefe
an Mitglieder des prussischen Königshauses. Herausgegeben vov Fritz Arnheim,
II, Götha 1910, s. 120.
2 Jfr härmed Gjörwells ord i ett brev till Alströmer den 23 febr. 1778, »En
Hume, en Raynal, dessa stora kännare, dessa starka pennor». Otto Sylwan,
En Stockholmskrönika ur C. C. Gjörwells brev, Stockholm 1920, s. 202.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
