Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiskt verklighets stoff i Atterboms hyperboreiska republik. Av Carl Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historiskt verklighetsstoff i Atterboms hyperboreiska republik 89
Korstågsföreläsningarnas tvenne uttalanden om Nordamerika
skilja sig, ehuru nära samstämmiga, i viss mån genom själva tonen.
Det första kritiserar, sakligt motiverande, Fristaternas statsbildning,
det senare förlöjligar denna. Man skönjer lätt, att Amerika, sådant
det här tecknas som ett oorganiskt, blott konstruerat samfund, en
»legal välplägnings-anstalt» — Atterboms ord på ett annat ställe i
samma föreläsningar — varest några gängse idealistiska talesätt
uppbådas för att täcka den krassa utilism som är dess uteslutande
livsprincip, i sin kärna intet annat är än en hyperboreisk republik. Detta
sammanhang är icke oväsentligt. Sannolikt långt innan Atterbom
koncipierat hela sin politiska fiktion, har Amerika i hans
föreställning representerat en falsk idé av staten. När denna vrångbild
sedermera blev till dikt, kunde den naturligt finna vägen åter till
samma historiskt existerande samhällskarikatyr.
»Die liberale (in Amerikanischem und Französischem Sinn)
Parthei residirt in Stockholm, und herrscht in den dortigen
Tag-blättern»,1 skriver Atterbom den 9 april 1824 till Schelling om den
från litterär till politisk förvandlade kampsituationen i hemlandet.
Samma år, 1824, betecknar också en stigande kurva för årtiondets
Amerika intresse hos oss och dettas utveckling till att bli politiskt
gränsbildande. Det är detta år som Järta i 2:a häftet av
Odalmannen inför sin nyss omtalade uppsats, Om de Nord-American ska
Förenade Staternas materiella tilväxt, vilken väl i huvudsak var
statistiskt redogörande men vars slutsidor med salva efter salva av
kritiska påpekanden söka uppvisa den unga mönsterstatens ringa
moraliska kraft, medan Argus samtidigt börjar giva den allt
livligare Amerika-diskussionen en plats i sina spalter. Under det att
den av bröderna Theorell utgivna Stockholms Courier (1820—22)
vid flera tillfällen med varm men ingalunda oreserverad beundran
för de Förenta Staternas talan, saknas nämligen, påfallande nog, i
det liberala systerorganets första årgångar all konfrontation mellan
den gamla och den nya världens politiska problem. År 1824
medförde som sagt en avgjord förändring i detta hänseende. Från april
detta år följer i Argus artikel på artikel om Fristaterna, prisande
i höga tongångar deras författning, institutioner och nationalanda
såväl som de lika enorma som snabba framstegen i materiell och
andlig odling, ett allvarligt hot mot Europas kulturella
ledareställning. Med år 1825 får Argus amerikomani sitt polemiska komple-
1 Atterboms brev till Schelling. Samlaren 1918, s. 107.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
