Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kronologiska randanteckningar till Fänrik Stål. Av Martin Lamm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 Martin Lamm
Då dessa rader från början av år 1846 ju skildra samvaron mellan
den unge studenten och fänriken och i en från utkastet mindre
avvikande form än den slutliga texten finnas i den 26:te strofen i
originalmanuskriptet, kunde det tyckas nära till hands att
antaga, att hela dikten också nedskrivits ungefär vid denna tid, så
mycket mer som i den kort efter ’Otto von Fieandt’ diktade
’Sveaborg’ Runeberg inför fänrik Stål som berättare med tydlig
anknytning till just de ovan anförda raderna:
Vi suto efter slutad dag
Vid aftonbrasans sken,
Den gamle fänrik Stål och jag,
Det var vår vana ren.
Om man emellertid går vidare till den fjortonde strofen i
’Sveaborg’, finner man, att Runeberg här ej tänker sig förhållandet
mellan fänriken och studenten på samma sätt som i ’Fänrik Stål’:
Du älskar, yngling, ton och sång,
Vår forntid älskar du,
Kanhända sjunger du en gång,
Hvad jag förtäljer nu.
I ’Fänrik Stål’ är ju studenten alldeles ointresserad av Finlands
forntid ända till dess han av en händelse får läsa »en skrift af
onämnd man / om sista finska striden», och först då förstår han,
att »äfven jag är finne». Vidare antydes det varken i ’Fänrik Stål’
eller i de senare dikter, där fänriken uppträder, att den gamle
fänriken är medveten om att studenten är skald och poetiskt tänker
begagna hans berättelser. Runeberg har tvärtom varit mycket
angelägen om att ej på något ställe låta detta syfte vara fänriken bekant,
tydligen för att ej beröva hans berättelser det trohjärtade draget.
Då Runeberg troligen mycket snart avstått från tanken att
publicera ’Sveaborg’, har han ej kommit att ändra dessa rader, vilka
sedermera fått kvarstå, då dikten genom handskrifter kommit i var
mans mun.
De ovan citerade fyra raderna på manuskriptet till ’Otto von
Fieandt’ behöva alltså endast betyda, att Runeberg i mycket
allmänna drag hade konceptionen till sin dikt färdig. Dess egentliga
utförande kan ha låtit vänta på sig, alldeles som utförandet av
’Fältmarskalken’, till vilken ju också utkast föreligga på manuskriptet
till ’Otto von Fieandt’, men som först diktats våren 1848.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
