Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eleonore Bruno: När skrev Tegnér »Det Eviga»?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 Eleonore Bruno
Som en mördare det gamla året
lades ner i grafven med vårt hopp,
och skaldens ord om det gångna året i Nyåret (1813)
— —–––-. j)u jjar blodsskuld på
din själ.
Du träder för domarn som pröfvande sitter.
Försvara dig, Mördare, om du gitter.1
Detta skrevs vid samma tid som Hjelten. Härav framgår bl. a.,
att Tegnérs uttalanden mot den krigsepok, han upplevde, icke kunna
identifieras med hans ställning till Napoleon. Men en sådan
identifiering är just vad Werin gör sig skyldig till. Kanske beror
detta på en i svensk historieframställning mycket vanlig, men
dock ganska diskutabel uppfattning av 1800-talets världskrig såsom
»Napoleonskrig» och på Tegnérs uttryck i första versionen av Det
Eviga: »Napoleons verld». Uppfattningen är emellertid icke Tegnérs.
Han vet mycket väl, att huvudaktörerna i världsdramat äro två,
och engelsmännen äro honom, som bekant, djupt osympatiska både
såsom krämarnation i allmänhet och såsom statsmakt,
representerad av Nelson (»havets Tamerlan») och Pitt (statsmannen, som
liknas vid en kreverande »helvetsmaskin»). Detta erkänner Werin
men drar icke konsekvenserna därav. Skall man identifiera Tegnérs
känslor gent emot Napoleon med hans känslor inför det pågående
kriget, så bör man i varje fall endast fästa avseende vid hans sätt
att bedöma fransmännen. I motsats mot döe. Werin kan jag icke
finna »samma kyliga objektivitet» — — »samma ovilja» mot det
franska som mot det engelska i dikten England och Frankrike (över
huvud har jag svårt att finna någon kyla i denna dikt). Den
rasande kaskad av invektiv, som här utslungas i de båda fiendernas
namn med en fräsande ilska, vilken icke tyder på trötthet hos
författaren, flödar ut i följande strofer:
England.
Hör mig, hvad tvista vi om? Har verlden ej nog för oss begge?
Ära du önskar och makt, vinst är mitt bättre begär.
Verldsbefriarens kall, men verldsförläggarens äfven
hörer mig till; af de två lemnar det sista jag sist.
1 Ordet »gitta» måste här givetvis tagas i sin gamla betydelse av »förmå».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
