Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skandinavismen i Tegnérs »Norre». Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skandinavismen i Tegnérs »Nore» 21
I en av sina översiktsrapporter, 22 maj 1813, alltså vid tiden
för Karl Johans överresa till den tyska krigsskådeplatsen, annoterar
Tscherning, att »Forholdet mod Danske er ganske fredelig» samt
därpå följande uppseendeväckande notis, som Tscherning själv av
sammanhanget att döma ej tycks anse särskilt barock:
Man venter ej krig med Danmark, men troer, at Norge selv har
förlängt Förening med den Svenske Krone» (H. P. 1813, nr 522).
Dessa förhållanden ställa ett svårbegripligt brevuttalande av
Tegnér i ny belysning. Sedan det visats, att det i Sverige 1813
existerade en av själva utrikesstatsministern delad förväntan, att
norrmännen skulle kunna vinnas på frivillighetens väg för union
med Sverige, försvinner gåtfullheten i Tegnérs ord i brevet till
Adlerbeth 6 oktober 1813, att han ej kan skriva en krigssång förrän
ryssarna besegrats »eller vi fått Norge».
Ingenting hindrar, att han trott det sista villkoret uppfyllt eller
nära sin uppfyllelse utan brödrastrid, när han veckorna efter jul
skrev sin hälsning till Nor:
Hvad? Skulle Nordens folk och krafter, evigt skilda,
som dragna klingor nötas mot hvarann,
tills fädrens jord förtrampats af de vilda,
och Åsars ätt bland slaf värn as försvann?
Och Odens Havamal, kring Odens gamla säten,
en dag förstummat för barbarers läten?
Välkommen till mitt bröst, välkommen höga Nore!
Du Åsarnas och styrkans son!
Der är din plats. Ve oss om den förgäten vore,
du var för länge skild derfrån.
I Norden vara skall en kraft, en enig vilja,
hvad Gud förenat må ej menskor skilja.
Se ej med längtan mer utöfver hafvets yta,
vänd emot södern ej din håg,
der Herthas blomsterö, och hennes systrar flyta
med gröna lunder på den blanka våg.
Er skiljer hafvet åt, men Seveberget löder
ditt land vid mitt. Hvad söker du i söder?
Adlersparre skulle icke kunnat önska sig en bättre
programskrift för sin norska propaganda. Den fortgick alltjämt och stördes
ej av Kielfreden, som ju f. ö. blott skulle ha underlättats, om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
