Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Thorilds ungdom. Kring några nyfunna Thorildiana. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Thorilds ungdom 147
träffande i Göteborg år 1765. Att Sivertson icke nämner Rosén,
är förklarligt, då denne var död sedan ett år tillbaka, när
Sivertson kom till Göteborg höstterminen 1774.
Vid tiden för Thorilds ankomst till Göteborg hade redan de
första och mest dramatiska akterna i rättegången utspelats. Biskop
Erik Lamberg, som själv förut lutat åt svedenborgianismen, och
domprosten Elof E. Ekebom, som enligt egen utsago fann Svedenborgs
skrifter »i allo måtto förkastliga» redan innan han läst dem, ledde de
inkvisitoriska förhören med benäget biträde av prosten Kullin, som
ingen kunnat frikänna från misstanken att eftertrakta det lektorat
i teologi, för vilket Beyer var mera meriterad men som Kullin,
visserligen sent omsider, lyckades få. Lektorerna Wallenstråle, Roempke och
Gothenius, av vilka de båda sistnämnde förstått att »retirera» i tid,
bildade en mellangrupp, som till en början stödde Rosén och Beyer.
Trots att dessa fått en stridbar och farlig motståndare i en assessor
J. A. Aurell och trots att Svedenborg gjutit olja på elden genom
obehärskade utfall mot teologerna i Sverige, och särskilt i Göteborg,
hade de nog kunnat rida ut stormen, om icke saken hänskjutits
till Kungl. Maj:t. I överensstämmelse med justitiekanslerns
memorial gav den kungl, resolutionen av den 2 jan. 1770 domkapitlet
en skarp tillrättavisning för försumlighet, varjämte detta
skyndsammast borde inkomma med betänkande angående de svedenborgska
lärosatserna och redogörelse för »hvad mått mot deras spridande
blifvit tagne». Domkapitlet skulle ock yttra sig över förhållandet
mellan lektor Bey ers föreläsningar och »vår rena evangeliska lara».
Beyer borde även förklara sig över det, som mot honom
personligen blivit anmärkt.
Beyer kan icke — trots de förmildrande omständigheter som
Berg i sitt anförda arbete anfört -— helt fritagas från anklagelsen
för att förut ha uppträtt med undanflykter och advokatyr. I sin
förklaring kastar han emellertid masken och bekänner öppet, att
han ej annat funnit, än att de nämnda svedenborgska skrifterna äro
»tätt öfverensstämmande med Herrans muns ord och glimma af ett
gudomligt ljus». Redan den 26 april under detta för
svedenborgianismen ödesdigra år utfärdades nästa kungl, resolution, vari
förordnades, att Beyer och Rosén skulle av biskopen tillrättavisas
inför sittande domkapitel. Beyer förbjöds att i gymnasiet vara
vikarierande teologie lektor och bada att i sin undervisning inblanda
något av den svedenborgska teologien. Härtill måste de ock för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
