Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sång öfwer Grefwe Gustaf Gyllenborg. En nyfunnen dikt av Geijer. Av Evald Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 Evald Malmström
5.
Det faktum, att Geijer är författare till en Sång öfwer
Gyllenborg, förvånar en ingalunda — även om man inte känner till de
tidigare poem enligt gyllenborgskt mönster, som två rader i sångens
första strof synas antyda, att han åstadkommit. Det var alldeles
naturligt, att just Geijer i Gyllenborg såg en beundrad
föregångare och förebild. Den äldre skalden var den förste svenske
företrädaren för den rousseauanska stoicismen med goticistisk prägel.
Den yngre står på samma linje — givetvis med den skillnad, som
tidernas, mentaliteternas och filosofemernas förändringar betingar
— och ansluter sig framför allt i Manhem till banbrytaren.1 Sång
öfwer Gyllenborg vittnar vältaligt om att detta är den viktiga och
väsentliga kontaktpunkten mellan föremålet och författaren.
Att hyllningen tog formen av en akademisk tävlingsskrift,
hade också sin rimliga orsak. Franzén hade gett ett föredöme med
sin Sång öfver Creutz, Gyllenborgs skaldebroder. Det föll av sig
självt, att dessa två ställdes samman. Franzén såg i Creutz den,
med vilken poesien först fick fäste i svensk jord. För författaren
av nekrologen över Gyllenborg i StockholmsPosten 18—19.5 1808,
signaturen A. G. S. — väl Axel Gabriel Silfverstolpe —, betecknar
skaldeparet Creutz-Gyllenborg den svenska poesiens slutliga
genombrott. Dalin hade skapat språket och röjt väg. »Både språket
och till någon del allmänheten, både medel och några wärderare
woro alltså, genom hans bemödanden, tillreds för kommande snillen.
De kommo, redan under hans lifstid. Det war Grefwarne
Gyllenborg och Creutz: och deras första försök som fingo offentlighet,
lemnade på en gång efter sig allt hwad wittert wårt Fädernesland
dittills sett alstras. Hwarderas poesi bar ett olika lynne; men
begges röjde mästares anlag. Creutz war mera Poet för behaget
och inbillningen; Gyllenborg mera för styrkan och den upphöjda
tanken. Dalins känsla synes hafwa sagt honom, att poesien bör
wara wälljud: desses, att den ännu wäsentligare bör wara bild.
Från den stund detta war insedt kunde Swerige få en poesi: och
dess odödlige Stiftare, de från hwilka ensamme Skaldekonsten i
wår land kan räkna sin födelse, de äro nämnde, det war
Gyllenborg och Creutz — och ingen mer, wärdig att ställas wid deras
1 Blanck, Geijers götiska diktning, Uppsala 1918, s. 246 f., 249 f., 290 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
