Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tegnérs dikt Svanen och Fjelltrasten. Av Hedvig Herrlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegnérs dikt Svanen och Fjelltrasten 83
förmodade korrespondenten i Sverige, är det vanskligt att bygga
någonting på denna hypotes. Däremot har klander för brist på
»behag» verkligen riktats mot Tegnérs Svea, men från ett helt
annat håll, nämligen från — Leopold.
Mot Böök hävdar Risberg — och som jag tror med rätta —
att svanen omöjligt kan tänkas representera den fornklassiska dikten.
Bl. a. skulle ordet »som» i strof 3 vederlägga detta. Vidare talar
Tegnérs antikbeundran vid denna tid emot en sådan tolkning. Ej
heller torde det vara troligt, att svanen föreställer den franska
klassicismen. Men kan ej svanen tänkas representera den fransk-klassiska
smakens anhängare i Sverige — och då speciellt Leopold? Ordet
»som» i strof 3 kunde kanske anses tyda på det: de gustavianska
skalderna ha lika klar röst, som endast »Söderns zoner» och »Phoebi
fågel» äga.
Jag Övergår nu till en närmare analys av några enskilda
uttryck i dikten.
Trastens sång karakteriseras dels negativt genom svanens kritik,
dels positivt genom en del egenskaper, som uttryckligen tilläggas
den: den är född av Norden, den är »vild», »rå» och »dyster».
Också annorstädes betecknar Tegnér sin egen dikt med epiteten
vild och rå, t. ex. i brev och i Till Frans Michael Franzén (i
Kronbruden). Han kallar sig i denna dikt »Jag, fattig vilde» och
karakteriserar sin sång med orden: »min mer högtidlig, mera djerf och
vild». Den nordiska sångens ton är enligt samma dikt »frisk–––-
men vild och rå». I Svea och i Svar på Herr Atterboms
Inträdes-Tal (i Sv. Akademien 1840) talas det också om den nordiska sångens
vildhet. Jag har med ovan anförda citat velat visa, att »vild» ej
behöver utgöra »ett harmset citat» ur det av Risberg förmodade
brevet från Oehlenschlæger till Ling, utan säkert är »ett slags
självbekännelse» av Tegnér — den andra möjligheten, som Risberg
anför — men ej, såsom Risberg menar, »vid jämförelsen med
Oehlen-schlægers dikter», utan vid jämförelsen med den fransk-klassiskt
påverkade dikten i Sverige. Kanske var Tegnér särskilt benägen
att kalla sin dikt »vild» just våren 1812 efter den erfarenhet han
gjort i dec. 1811? Då hade ju ur den prisbelönade Svea just det
»vilda», det dityrambiska partiet uteslutits vid diktens uppläsning,
väl mindre av politiska än av poetiska skäl.
Om svanen utsäges i dikten bl. a., att hon kommer »från
sydlig sjö» och att hennes röst är ren och klar. Hennes färger prisas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
