Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyra poetiska dokument från Geijers yngre år. Av Evald Malmström - 3. Nattvandraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fyra poetiska dokument från Geijers yngre år 103
Hur skall jag tacka er? — jag vill ej tacka.
Men dessa stjernor gå ej mera ner —
De lysa mig på lifvets dunkla stigar:
Och kommer snart den dag, som ej mig kallar
Om aftonen i eder sköna krets,
Skall snart — ack allt för snart! från två af Eder
Det haf mig skilja, som min längtans julle
Se’n evigt plöjer och ej stranden når,
Då skall ur vågen deras stjernpar gå
Med våt blick, lik en himmelsk blick af tårar
Och jag vill dyrka dem, som morgonstjernor
Utaf den bättre, herligt ljusa dag,
Som alldrig mera några vänner skiljer. —
Mig stänga åter dunkla hyddans väggar —
Och på mitt skrifbord ligger Lagerkransen,
Som nyss mig skiänktes af så vänlig hand.
Kom lät mig ta dig! Hvad, du ser så ond ut.
Oartiga ting! jag vill dig lara seder,
Och har väl magt nog att dig sönderrifva.
Se! svälla ej hans blad som utaf Wrede?
O ve! han kastar flammor kring min hjessa -—
Och sveder låckarne — Bart! ■— men han sväfvar —
Liksom et Eldhjul fort i mörka natten,
Allt längre, längre från mig och allt högre —
Det var en dröm väl! — Hvad jag vet som verkligt
Är att jag ensam blef med mina tårar. —
G—r.
I Skaldestycken (1835) har Nattvandraren undertiteln Fragment
och slutar med två tankstreck. Den återges här i sin fullständiga
form1 efter en avskrift i Stiernstedtska samlingen.2 Man ser, att
Geijer, innan han publicerat dikten, företagit åtskilliga stilistiska
ändringar i dess första del. I det följande har han blott gjort den
ändringen, att han vid apostroferingen av skuggorna utbytt det
götiska »Hej» mot »Ha». Däremot har han strukit hela partiet
efter »Skandiens ö». — Rent poetiskt har dikten vunnit på
omarbetningen. Men samtidigt har den blivit endast ett fragment och
i åtskillig mån förlorat sin karaktär av ett personligt dokument.
Den romantiska inspirationens, religiositetens och patriotismens
över-svinnlighet finns kvar, men vänskapssvärmeriet har till största delen
plånats ut, och det självsvåldigt groteska har helt strukits. I sin
1 Signaturerna i titeln utmärka givetvis Målla Silfveestolpe-Montgomery,
Amalia v. Imhoff (fru v. Helvig) och den senares syster Louise.
2 Stavningen är icke Geijers utan avskrivarens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
