Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren och Georg Brandes. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6Q
Sten Linder
ting nytt för Ernst Ahlgren; man kan även här tryggt tro henne
på hennes ord, att hon blott »mot bättre vetande» syndat mot
ifrågavarande stilistiska princip på det ställe i Fru Marianne, som
hon nu beslöt att ändra. Saken kunde blott beröra hennes rent
konstnärliga samvete, och var det, som Svanberg antar, fråga om
»någon predikande rad i romanen», behövde hon blott lägga den
t. ex. i Börjes mun för att icke utsätta sig för samma anmärkning
som Strindberg. Om romanens tendens eller icke-tendens kan
därför härav intet slutas.
Utom romanen Fru Marianne hade Ernst Ahlgren vid tiden
för sitt första möte med Georg Brandes även en annan, mindre sak
under arbete: novellen Herr Tobiasson, Likaväl som Fru Marianne
markerar denna ett återtåg från den radikala 80-talsindividualism,
som Georg Brandes inaugurerat. Herr Tobiasson, som första
gången nämnes såsom varande under arbete i almanackan i april 1886,
var en frukt av Ernst Ahlgrens erfarenheter under sin tre
månader långa Stockholmsvistelse kring årsskiftet 1885—86. Denna
hade varit hennes första experiment att såsom självförsörjande
litteratör leva utanför Hörbyhemmet. På juldagen 1885 i den för
tillfället förhyrda dublett, där hon flyttat in med sina kappsäckar,
skriver hon i almanackan: »Juldagen. Jag tillbringade den
alldeles ensam och var icke utom dorr. Men jag njöt av min tysta
hemtrevnad, av ensamheten, av lugnet, av min egen
bekymmers-löshet. Vad det måtte vara lyckligt att alltid ha ett eget hem!»
Men redan en månad tidigare hade hon en annan ensam kväll
antecknat i Stora boken: »Kära gamla bok! Återigen en sådan där
ensam kväll, som jag fruktar så mycket! Jag har ingen annan än
dig, gamla bok! Hu, vad jag känner mig ensam! Om jag hade
råd, skulle jag bjuda Matti hit. Jag känner ett sådant behov att
kunna glädja någon människa, men alltid stå de eländiga pengarna
i vägen.» (Biogr. II: 17.) Att ensamhetskänslan trots
juldagsanteckningen icke förflyktigats, framgår av att hon i januari satte i
verkställighet planen att bjuda till sig styvdottern Matti, den mest
avhållna bland hennes anhöriga i Hörbyhemmet.
Herr Tobiasson är som bekant en gammal ungkarl, vilken för
att råda bot på den sentimentala rundhänthet, som äventyrar att
bringa honom på fattighuset, reser upp från Lund till Stockholm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
