Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödingsstudier. Av Henry Olsson - 4. Parken - 5. Förrädarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frödingsstudier
205
Till Parkens Snoilsky-inslag finnes annars även en närmare
liggande psykologisk förklaring, antydd av Fröding* i uttalandet
att han på grund av sin misstro till Akademien icke insände
något av sina goda stycken från den närmast föregående tiden utan
»i hast sammanrafsade en rätt kortfattad och föga betydande
samling* stanzer, som jag trodde skulle smaka Akademien bättre^.
Förebilden blev därvid de stanzer Snoilsky skrev vid Jacobsens död
vilka anslöto till Frödings tillfälliga stämning’ och skänkte honom
ett schema för uppbyggnaden av en sådan dikt. Anledningen till
hans likgiltighet för stycket har säkerligen icke varit dess bristande
personliga hållning utan uppfattningen att det formellt hörde till
läroåren och en äldre tradition, något som icke desto mindre
innebar ett misskännande, ty Parken är ur diktionens synpunkt en
äkta Frödingsdikt med vingsus och mäktighet och glans.
5. FÖEEÄDAEN.
Den 6 febr. 1892 publicerades i Karlstadstidningen under titeln
En nidvisa det poem som senare i Nya dikter fick namnet
Förrädarn. Andringen av titeln sammanhängde med en delvis
säkerligen av diskretionsskäl förestavad omarbetning av hela stycket.
Dikten kunde nämligen förmodas äga en direkt adress, och Fröding
har velat undvika en alltför närgången diskussion. Den senare
forskningen har icke haft samma anledning att ta hänsyn och har
också fört en så mycket hetare polemik om syftningen av diktens
satir. Man har till en början nämnt Snoilsky med tanke på
dennes utnämning till överbibliotekarie vid Kungl, biblioteket, därefter
Levertin eller Eydberg och slutligen Wirsén eller denne jamte
Snoilsky. Min följande uppläggning av problemet, som koncipierats
före den senast förda debatten, sammanfaller på en viss punkt med
dessa tolkningar men har nått sitt resultat på andra vägar och har
en annan argumentation.
För att förstå den situation varur En nidvisa framgått är det
nödvändigt att börja med en redogörelse för Frödings förhållanden
under den närmast föregående tiden. Jag berör då först hans
akademiska tävlingsskrifts vidare öden vilka givetvis kunnat spela
en roli för hans inställning. Då han icke hörde något om sin
dikts upptagande av Akademien tyckte han sig nämligen ha »för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
