Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödingsstudier. Av Henry Olsson - 8. Jägar Malms hustrur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frödingsstudier
233
men med det växande självmedvetandet försvinner något av denna
känsla. I och med att han kommer i harnesk till Akademien och
Karlstadskretsarna i början av 1892 vaknar motivet emellertid ånyo.
Han vore för mycket zigenare att icke känna sig skygg för allt som
vore officiellt, han hörde till tattarepacket och trivdes förfärligt illa
bland civiliserade människor av det rättänkande slaget som en tid
ville visa honom vänlighet, skriver han denna tid. Den nu
gestaltade Nils Utterman — på sätt och vis en föregångare till Jagar
Malm — uttrycker just denna opposition. Han »va hemm på
landsvägen» och »litt veli å unnli på mång di vis», svart som en tattare
och »tämmli uttäck te se», men det var också många som trodde
att han inte var så stollig som han gjorde sig. »Nu vet en valls
herrskapsfolk ä. Di har int värst mö te gär å däfför ä di rogat å
te se tock som ä konstitt all på ann sätt uvant. A når en fatti
stacker ä stôlli all ha gjort no ont all ä unnli på no ann vis, da
ä de e ren gläj för tock folk te titt på en å skoj mä en å lätt
främmat folk se hocka kônsti sak di har å förevis. A så läng en
ä uvän Ii nock, ä di beskeli ve’en, men når den värste unnliheta ä
övver kör di ut’en».
Det är sålunda Frödings växande subjektivitet och
självständighetsinstinkt som låter honom upptäcka nya diktaspekter och finna
nya utlopp för sin individualitet. Det är vid samma tid han i
skissen Fångar, publicerad i Karlstadstidningen juni 1892, uppdelar
människorna i tvenne kategorier, de normalt fungerande arbets- och
samfundsmänniskorna och de i skogen var för sig kringströvande
jägarna.1 Till de senare, Nimrods ättlingar, hörde skurkar, odågor
och konstnärer eller de som »levde ett obestämt, irrande liv, som
hade släkttycke med alla de andras var för sig och i gemen» och
som kallades »Bohemianer». Det är den stegrade oppositionen som
kommer honom att finna en ny gestaltning av sin utestängdhet, att
konstnärligt upptäcka bohemmotivet. Sitt självmedvetande och sin
känsla av särart, av att vara från Jupiter eller månen, tolkar han
icke längre i kung Salomos eller Cellinis figurer, han har funnit
Nils Utterman, den fredlöse och Nimrodsättlingen Jagar Malm.
Till den här skisserade utvecklingen ha emellertid även andra
faktorer av litterär eller personlig art medverkat, så t. ex. är den
allt starkare aversionen mot hjordmänniskorna och Karlstadsfilistrarna
givetvis bestämd av Nietzsche. Men Nietzscheinflytandet förmed-
1 Jfr N. v. Hofsten, a. a. s. 85 ff.
16—35452, Samlaren 1935.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
