Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykoanalys och litteraturforskning. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
Sten Linder
för studiet av Ernst Ahlgrens psykologi än för studiet av hennes
litterära verk. Man kan dock tycka, att en förtidig diskussion på
grundval av ofullständiga och delvis osäkra källor helst bort undvikas av
hänsyn till ämnets natur. Då denna åsikt visat sig icke delas av
andra författare, kan man emellertid ej undandra sig en diskussion
av de uppställda hypoteserna.
Ernst Ahlgren höll sig som bekant med en dubbel dagboksföring:
en koncentrerad i annotationsalmanackan och en utförlig i Stora
boken. Något av detta är tryckt i Dagboksblad och brev. Stora bokens
ännu otillgängliga anteckningar från Brandestiden ha vidare av
Lundegård i urval retuscherats till romanform i andra delen av Elsa Finne.
Denna källa måste naturligtvis begagnas med reservation, ehuru dess
flesta partier kunna kontrolleras och dateras genom parallellisering med
almanacksnotiserna. Tyvärr har dr Sandström tydligen i motsats
till tidigare forskare ej heller haft tillgång till almanackorna. En del
sakliga korrigeringar av hennes framställning kunna därför på grund
av dem göras.
En viktig fråga är naturligtvis tillförlitligheten av Ernst Ahlgrens
egna uppgifter. Töra Sandström understryker med rätta
affektbetoningen i hennes redogörelse: hon har framställt förhållandet »så som
hon ville att samtiden och eftervärlden skulle uppfatta det». Den
bergtagna är även utan tvivel något av en strindbergsk hämndeakt —
om också dess måttfullhet träder starkt i dagen vid en jämförelse med
En dåres försvarstal. Beträffande almanacks- och
dagboksanteckningarna ställer sig saken i någon mån annorlunda. Dessa nedskrevos dag
för dag, till större delen innan Ernst Ahlgren ännu kunde veta, hur
bekantskapen med Georg Brandes skulle avlöpa, och de skulle även tjäna
henne själv till strategiska hållpunkter i fortsättningen.1 Töra
Sandström förefaller att överhuvud taget något överskatta den beräkning,
som fört Ernst Ahlgrens penna i Stora boken. Ernst Ahlgren hade
för sitt dagboksskrivande II. a. även det — man skulle kunna säga
psykoterapeutiska — motivet att, som hon uttrycker det, »rycka bort
dessa taggar ur mitt sinne, kära bok, och dölja dem i dina blad, för
att om möjligt bli dem kvitt». Analytikern skulle i annat fall ha
haft ett betydligt svårare arbete. I avskedsbrevet till Lundegård heter
det också: »Du skall se fula, kalla beräknande drag i min karaktär,
ty du har mina allra hemligaste bekännelser: anteckningarne. Men
du skall förstå att det finns slagg i allt.» En liknande dagbok av
Strindbergs hand skulle säkert ha framställt författaren i betydligt
mera ogrumlad dager.
Ernst Ahlgrens bekännelsedrift gör faktiskt intryck av att ha gått
längre än både Rousseaus och Strindbergs. Hon yttrade stundom —
bl. a. till Georg Brandes — att det endast fanns en sak i sitt liv,
1 Dr Sandström synes (s. 123) ej ha fullt klart för sig, att deras
omredigering till romanen Elsa Finne är Axel Lundegårds verk, utfört 14 år efter Ernst
Ahlgrens död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
