Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Karlfeldts ungdomsdiktning
219
sitt fortsatta sysslande därmed har han successivt frigjort sig från
beroendet, och i den sista utformningen är han så självständig, att
intet finns kvar av det som ursprungligen inspirerat dikten; den
är uttryck för ett väsentligt drag i sin upphovsmans personlighet.
I en tredje dikt från 1893 kan möjligen också ett inflytande
från Fröding spåras. Det är Vild kärlek, tryckt i Ny illustrerad
tidning d. 23/i2 d. å. och sedan omtryckt i Vildmarks- och
kärleksvisor. Vad som kan ha förmått Karlfeldt att skriva denna dikt
om tattarliv, är förmodligen det exempel, som Fröding givit med
sin dikt Skojare i Gitarr och dragharmonika år 1891. Rytmiskt
sett finnas så stora överensstämmelser mellan dikterna, att de kunna
motivera ett påstående om ett sammanhang. Frödings strof är
visserligen fyrradig, under det att Karlfeldts är sexradig. Men
varje strof i båda dikterna uppdelas i två lika delar, vardera
bestående hos Fröding av en sjutaktig, hos Karlfeldt niotaktig
jambisk-anapestisk akatalektisk halvstrof. Varje halvstrof är fördelad hos
Fröding på två, hos Karlfeldt på tre rader, börjar hos bägge med
en jamb och har samma avslutning hos bägge skalderna. (Den
andra och fjärde versraden hos Fröding äro lika i rytmiskt
avseende med den tredje och sjätte i Karlfeldts dikt.) Vad som gör,
att vid en ytlig betraktelse de stora likheterna i rytmiskt avseende
ej genast märkas, är, att Karlfeldt infört kvinnliga rimpar i 1—2
och 4—5, vilket medfört nödvändigheten att pausera på ett annat
sätt än i Frödings dikt.
I Frödings dikt är det en bonde, som tänkes ge sin
uppfattning om tattarna, enligt vad Fröding själv uppgivet till den dam,
som översatte dikten till norska, fru Alma Forsberg. Denne bonde
skildrar med tydlig avsky tattarnas, de utstöttas, liv. Den
uppfattningen får man ej identifiera med Frödings egen. Om samme
bonde, som för ordet i Skojare, hade kommit att uttala sig om t. ex.
diktare och konstnärer av Frödings typ, så skulle hans omdöme
naturligtvis i en hel del detaljer kanske varit annorlunda. Men det
hade med ali sannolikhet ej varit så mycket fördelaktigare. I
Gitarr och dragharmonika förekommer ju för övrigt en dikt, som i
viss mån kan betraktas som en parallelldikt till denna, nämligen
Apelles i Abdera.1 I denna dikt ställes just en representant för
det kälkborgerligt samhället upp mot konstnären, och detta möte
blir inte mycket fredligare än mötet mellan bonde och tattare. Om
1 Dikten möjligen inspirerad av Wieland, Geschichte der Äbderiten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
