Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Verner Ekenvall
yta äga en gång skuggan af denna dyra men wådeliga förmån? De
fläste äro slafwar af en enda människas nycker, usla offer af hans
passioner. Wår Herde waktar oss, wår Husbonde drar försorg för
wårt underhåll, och äger nog sundt förnuft at finna det mången
Regent icke finner, at om han skall draga någon nytta utaf oss, måste
han ej beröfwa oss wårt foder och låta oss dö af swält. Til höjd af
ali olycka för dessa twåfotade djur utan fjädrar, låter den ärelystne
Regenten sina starkaste slafwar ofta tusentals tåga ut emot andra
slafwar för at slagta och slagtas, utan at de känna hwarandra, eller gjordt
hwarannan emot.
Något sådant är otänkbart bland djuren utom bland hundarna,
som lärt det av människan.1 Att vi här möta Kellgrens egna
åsikter om det aktuella läget i Sverige är höjt över allt tvivel. Han
har redan förut ogillat kungens ekonomiska politik, och här
kommer detta fram ännu tydligare, och det i ordalag, som påminna om
de berömda raderna i Dumboms leverne. Men Kellgren har
tydligen också observerat rustningarna och begagnar nu tillfället att
predika mot kriget, som han betraktar som en »ytterlighet af
raseri». I om Swift påminnande tongångar låter han människan bli
hundarnas läromästare i den ädla konsten att slåss. Men inte nog
med det. Han har mer och mer märkt, att också den politiska
friheten är en illusion. Den frihet, som kungen utlovat 1772, var nu
snart en saga blott. Det är dessa 1780-talets första år, som inleda
den reaktionära politiken: godtyckets och äventyrlighetens tid är
inne.. Utrikespolitiken blir famlande, och samtidigt drömmer kungen
om stora erövringar. Rådet skjutes allt mer åt sidan, och de stora
besluten fattas i kungens konselj, dit han blott kallar sina
gunstlingar. Maktlystnaden börjar framträda ganska ohöljt.
Kort efter det att denna artikel blivit publicerad, kom en ny,
även den av stort intresse. Det är den kända uppsatsen Om
Wit-terhets-Academier. Ämnet hade just blivit aktuellt.
Änkedrottningen hade avlidit på sommaren 1782, och Vitterhetsakademien stod
utan beskyddare. Kungen hade visserligen kort därpå lovat att
träda i änkedrottningens ställe, men han hade länge sett på
hennes stiftelse med oblida ögon, och nu var han inte särskilt mån om
att genast låta den återuppstå. Han hade redan förut haft planer
på att upprätta en egen akademi. Vissa rykten tyckas ha sipprat
ut, ty i oktober 1782 skriver Kellgren till sin vän Clewberg: »Här
1 St. P. 1782: 260.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
