Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Torsten C arnberg
däna, »upplysta» kretsar. Om Leopolds religiösa åskådning vid denna tid
flyta visserligen källorna sparsamt, men vi veta dock, att ban byllade
upplysningsdeismen, och ett uttalande i brev till Lindblom 17771 ger en
god uppfattning om hans inställning. Det fälles om La Mettries 1’Homme
machine: »Ön peut dire qu’elle est Scandaleuse. Il y semble douter Iusqu’a
de 1’existence de Dieu. Cela ne sauroit étre éxcusé. Il nous faut
absolu-ment un étre suprëme.» Och han fortsätter med ett verscitat av
Voltaire som slutar:
»Si le Dieu n’existoit pas, il faudroit l’inventér.
Que le Sage 1’annonce et que les Rois le craignent!»
Kyrkan och prästerna avskyr han visserligen, därför att dessa förfuskat
kristendomen och gjort den till ett medel för förverkligandet av sina
egoistiska och jordbundna syften.2 Som Sjöding påvisar3, är Leopolds
åskådning, sådan den kommer till synes under 80- och 90-talet den, att
tron på en straffande och belönande gud och ett tillkommande liv är ett
nödvändigt underlag för moralen, eller med insändarens ord: religionen
är »alle gode seders endaste säkra grundval». Denna uppfattning torde
ha varit Leopolds under hela hans liv.
Från borgerliga förhållanden i en småstad hade Leopold kommit till
universitetet. Hans vistelse där hade under långa tider avbrutits av
informatorskap, men därunder hade han aldrig fått uppleva något av det
liv som fördes i t. ex. det Meijerfeldtska huset. Säkerligen hade han ej
heller — åtminstone i yngre år — förutsättningar för att uppskatta ett
sådant liv. — Den unge universitetsmannens och uppfostrarens
förtrytelse synes mig tala ur insändarens ord: »Lät den trumpnare delen af
Nationen fritt förarga sig däröfver at denne (Voltaire), af dem så kallade, otrons
Apostel, uti et Evangeliskt land, utan uppehör så oinskränkt uphöjes,
och at jämväl de af hans arbeten prisas och recommenderas,
hvilka aldramäst äro tjenlige at förgifta en ovarsam
ungdoms tänkesätt4; det skadar icke.–-hoppas jag, at Min Herres
nit och ståndaktighet, väl ändteligen skal uptända^n högaktning för vår
Patriarch, som skal rycka ur händerne på det Svenska folket alla de
pedantiska böcker, genom hvilkas läsning våre dumme förfäder trott
ungdomen kunna grundeligen bildas til dygdige Medborgare,
mogne ämbetsmän, lyckeliga människor.»4 Grundtonen i dessa
rader synes mig väl stämma med Leopolds åsikter. Dubbel anledning att
angripa Kellgren på denna punkt hade Leopold f. ö. som universitetsman.
Dennes tämligen grova och onyanserade utfall mot universitetens
verksamhet hade ju också tidigare skarpt gendrivits av honom.5
I insändaren framträder en tydlig strävan att hävda det nationella och
svenska. Hur Leopold vid denna tid ställde sig till dessa strävanden, som
utgingo från konungen själv6, är tämligen svårt att med bestämdhet säga.
Men hans inträdestal i akademien 1786 visar hans fulla tillslutning till
1 Leopold Saml. skr. (S. V. S.), 2: 1, s. 79.
2 Se t. ex. Leopold, Saml. skr. (S. V. S.), 1: 1, ss. 164, 219.
3 Sjöding, Leopold, ss. 314, 454. Se även Geijer, Doktor Godmans vishetslära, Nord.
tidskr. 1904.
4 Spärr. här.
5 Se Sjöding, a. a. ss. 5, 28 f.
6 Sjöding, a. a. s. 212 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
