Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Noreen
Där kostar mehra på/ än wid de stille Bäckar.
Ofristat ingen Ting doch duger; Pipan låter.
Så/ så! nu går det Braf: nu tör jag fodra uth
Apollon; gälde det och min röd-sidte Stuut.
Men Bacchus siäncker in; den Kamp mig mera båter.
Så! raska Gåßar/ så! i ären Wenus wänner
Om i nu läggen Flijt: Nu gripen i ehr ann!
Den ey Kan som han Will: han Wille som han Kan:
Så tiänen i Ehr up: nu spelen i som Männer.
Sij Wenus dömmer sielff aff eder låt och löje:
Att Hwar och En är Wärd/ att haa sin egen Wänn:
Och den uhr Tyskland draar af Ehr och än är Swänn;
Han må och Allestäds haa altijd samma Nöje.
Men/ Brudgumm’/ i som nu til andra Herdar wandra;
Ert Bord war’ aldrig tomt aff Miölk1 och sötan Grööt;
Af Färsk-Ost/ och nytt Smöör/ och Honungs Kaka sööt:
Så lef wen i Full-Säll’/ O! Sälle med hwar Andra!
Så Qwad
i Skogen Pan heerda-Wänn
öfwer2
Hiordens och Fäets formerande/
AMYNTAS.
HUr kommer det doch till/ när Andra gå åsta
Och frija/ få de strax. På Ögna-bleket Ja:
Men Jag på Åker/ Eng/ i Skog/ på Berg/ T Lijder
Kan ännu Ingen nåå/ som Sij dan till mig wrijder?
See ey på/ Flicka Hwijt/ at iag så Swarter är:
Man plåckar alldra hälst de Brune Kirse-bäär
Den första Wååre-Lust/ de Hwiite korte Blommor/
De wäxa näst på Snöön då änn war ingen Sommor.
Ty är min bruna Hvy slätt intet att för ackta/
Jag gick til Brunnen wår i Aftons tyst och sackta/
Och speglade Mig där: mit Änne war bemängt/
^ Jag war ändå så Swart ey/ som iag hade tänckt.
Är Wenus ey berömd den Siönsta i wårt Rijke?
Hon war af Bruun-let Hyy: och doch ey haff t sin lijke:
Den Swarte Ögon haar; och Snöö-hwitt Hiertelag.
Han skal dig/ Wäna Möö/ wäll lefwa til Behag.
Doch hwar om så Försagd? nog fåår iag och snart Maaka;
O! finge iag så lätt den bryggia kan och baaka.
Sij grannas Ingebor/ som upfödd waar i Staan/
Hon wijgdes ju i Fiohl med Ulrick Morian?
Fick Päär ey Karin/ fast han Skråntug war och Lijten;
Och Elin gaf sin Ja/ fast han war Koppärrs-bijten.
Ja/ Groo och Torbiörn blee och entelig ett Paar/
Fast han på Trääbeen gick; doch hon Kuuthälot war.
War Jäppe Sneemunt: blef han ändå inte Gifter?
Det är nu annar Gång han Bröllops-Maltet dröffter.
Och weet iag ey hwad Trijn på Tores Böxor såg;
Att han wed första Ord blef hennes Faders Måg;
Fast hon war Frustug-Möö: ty Wåger iag min Hätta.
(För frija stäms man ey til Tings och ey för Rätta)
Men här är Bröllops-Folck för än iag talat till:
Doch seer jag nu först rätt hwart uth den Wägen wilL
Det är ey Under att Grannlåtit folck blij gifta!
Det är wår Brudgumme på den min Skald wil syffta.
Or. Mölk. 2 Or. har här punkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
