Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Fredrik Vetterlund
tisk» dikt som gamla spanjorer och Shakespeare — särskilt sysslande
med »det underbara» hos den senare; han betraktade »Stormen» och
»Midsommarnattsdrömmen» som verkliga drömmar. Men å andra sidan skrev
ju den penningbehövande unge mannen de »strutsfjädershistorier» för
den gamle upplysningskumpanen och bokhandlaren Nicolai, vilkas
fi-liströsa förståndsmässighet skulle framföra Nicolais bildnings synpunkter
och litterära smak. Och det har ju ofta påpekats som ett kuriosum att
Tieck på så sätt började i Berlinupplysningens tjänst.
Men den allra sista i raden av dessa torra historier i deras näst sista
band är av helt annan art, en färgskimrande fjäril bland ledsamma grå
larver. I samlingen bär den som titel endast numret 35, först när Tieck
satte in den i »Skrifter» 1829, fick den sitt namn. Men så mycket stred
hela andan och tekniken i »Vännerna» mot den vanliga andan i
struts-fjädershistorierna, att Tieck måste ursäkta sig inför den snusförnuftiga
publiksmaken av 1797 både i ett förord och en liten efterskrift till
berättelsen. »Författaren utbeder sig läsarens tillåtelse att avsluta denna del
med en liten dröm, en lek av fantasien . . . Man kan inte alltid tro det
trovärdiga, mången gång uppsöker man det underbara för att riktigt
innerligt glädja sig däråt. Då framträda minnen ur det förgångna, eller
underbara aningar leka för oss eller vi skapa oss sällsamma världar, som
vi låta uppstå och försvinna» m. m. Lägg märke bara till vokabulären i
denna utgjutelse: dröm, fantasi, underbar, sällsam, minnet, det förgångna
— inom det lilla utrymmet så många av de särskilt romantiskt betonade
ord, som sedan under årtionden skulle prägla den nya poesien i skilda
länder. Här uppträda de i samlad trupp hos den tyska nyromantikens
förste ledande poet.
I alldeles motsvarande grad är själva det lilla stycket »Vännerna» den
nu kommande tidens romantik i mycket kort men mycket typiskt
sammandrag.
Innehållet är följande. »En vacker vårmorgon» går en man, i vars förnamn
Ludvig man velat se Ludvig Tiecks eget, att besöka en sjuk vän. På vägen sätter
han sig ned på ett kullfallet träd för att läsa dennes brev, som ivrigt manar honom
att infinna sig; ännu en gång vill vännen återse honom. I sin barndom har Ludvig
trott på trolldom och övernaturlig hjälp, nu vågar han ej hoppas därpå. Därmed
kommer han in på sina tidigaste barndomsminnen. Då han nu fortsätter
vandringen, glömmer han att vännen är sjuk och fördjupar sig i sina egna
naturstämningar, reflexioner och minnen. Bland annat tycker han sig se en skräckinjagande
kvinnobild, varom han fantiserat i barndomen att hon mött honom på alla ödsliga
platser. Landskapet förefaller nu allt mera förtrollat, och plötsligt öppnar sig
bakom tunga dunkelröda moln en vid utsikt: en slätt med ett palats i tusen och
åter tusen färger etc. etc. »Ljuvliga röster» sjunga en sång till vandringsmannen
därnere och kalla honom upp till dem. Utan att betänka sig träder Ludvig över
en glänsande tröskel in i slottet. Dörrarna sluta sig bakom honom, röster ur det
innersta palatset ropa honom och se! — i ett nu ha alla gamla sorger utplånats,
ali gammal längtan stillats, ett i varje avseende strålande magiskt félandskap
möter honom i en trädgård, dit han vet sig kallad. Han är överlycklig. Och här
föres han fram till en grupp höga kvinnogestalter av överjordisk men i viss mån
skräckinjagande skönhet; endast darrande vågar Ludvig närma sig. Den skönaste
av kvinnorna säger att de länge väntat honom, och han förklarar nu, hur alla hans
»aningar», hans »önskningar», hans »fantasier» (man lägge märke till de typiska
orden) ha mötts av den fullaste verklighet; hans egen lycka smälter samman med
landskapets härlighet under den klara himlen, vilket är tieckskt och romantiskt.
Om aftonen, när han på féns inbjudan skall gå till vila i deras slott, undrar han
dock om han ej drömmer allt detta men slår sig strax på fingrarna —-jag otrogne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
