Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De företogo sig att bortfilologisera allt, som misshagade
deras förmenta skarpsinnighet. Den store Ernesti, som med
sin djupa språkkunskap slog sin tids halffilologer på fingrarna,
war icke mer. Fältet stod således öppet, och aningarnas
tidehvarf inbröt. Man rådfrågade hvarken kritik eller
språkbruk. Fantasiens lösliga hugskott blefwo den regel, som
skulle bestämma det verkliga. Så uppkommo de talrika
journaler, museer, annaler, repertorier m. m., som den tiden
öfversvämmade Tyskland och förde sparsamt guld bland
massor af sand1.
Jämväl på en annan punkt äro impulserna från Ernesti
uppenbara. Redan Clericus (Epistolae criticae, sid. 220
ff.) hade varnat för att låta de filosofiska systemen få
inflytande på exegesen. Även Ernesti ställde sig bestämt
avvisande mot varje försök att draga in spekulationen i
bibeltolkningen, varvid han närmast tog sikte på den av
Wolffs metafysik påverkade hermeneutiken2.
Ödmann gick samma väg; hans polemik vände sig mot
den kantska skolans exegetiska metoder. I Die Religion
innerhalb der Grenzen der blossen Vernunft hade Kant
framhållit, att Skriften borde tolkas efter moraliska prin#
1 Ödmann ville gärna ha sina exegetiska arbeten betraktade som ett
led i kampen mot godtycklig, filologiskt mindervärdig bibeltolkning.
Säkert har det berett honom stor glädje, då en anonym rec. — som han
själv förmodade »en biskop med goda kunskaper och en trög penna»
(tydl. Bjurbäck) — i Journalen 1815, n:o 67 så dömde om anmärkningarna
till hans S. Matthei Evangelium: »Också finnas i dessa anmärkningar
inga favoritidéer, som så ofta vanställt snillrika mäns arbeten, inga
sällsamma hypotheser med en Ziegler och Hurdis, inga djerfwa conjecturer
med en Ilgen, inga godtyckliga kombinationer med en Pott och
Nach-tigall, inga alltjemnande kombinationer med en Oertel och Eckermann,
inga kamel-laddningar af Orientalisk språkkunskap wid hwarje
ordförklaring med en Bolten, ändtligen inga klagomål öfwer Textförfalskningar
wid sådane mörka ställen, der antingen sakens beskaffenhet ej tillåtit
eller den Bibliske Författaren ej welat meddela ett klarare ljus».
2 En av Ernestis dissertationer har den talande titeln: De vanitate
philosophantium in interpretatione librorum sacrorum (1750).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
