- Project Runeberg -  Samlade otryckta skrifter / Andra delen. Otryckta berättelser och dikter /
136

(1918-1919) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

OTRYCKTA BERÄTTELSER OCH DIKTER

Om en dag Ni känner ett djupt behof af en tannan
varelse, inte går Ni till den som lett ett eländigt löje
då skönheten passerade. Inte går Ni till den som med
en axelryckning helsade en stor handling eller en ren
afsigt. Nej Ni vänder Er till den ande som visste buga
sig och älska. Er själ har dömt efter djupet, och det är
dess tysta men ofelbara dom som kanske trettio år
efter uppstiger till ytan och sänder Er till en syster
som är mera Er sjelf än Ni är det, emedan hon är
närmare skönheten.

Det behöfs så litet för att framkalla skönheten i
en själ; det behöfs så litet för att väcka insomnade
englar. Det är kanske icke det att höja sig som
fordrar ansträngning utan det att stiga ner. Fordras
det icke en ansträngning att tänka på bagateller vid
anblicken af hafvet eller under natthimlens mörker?

Om vi hyste mindre fruktan för skönheten skulle
vi endast finna henne ensamt i lifvet; ty under allt
som vi se är det endast skönheten som eger verklighet.
Alla själar veta det, alla själar äro beredda derpå, men
hvilken söker icke dölja sin skönhet. Det behöfs
bara att någon börjar. Hvarför icke våga vara den
som börjar? Alla andra äro der, nyfikna som barn
inför ett sagopalats.

En skön tanke som Ni icke utsäger men som Ni
föder i detta ögonblick upplyser Er som ett
genomskinligt kärl. De närvarande se henne och1 de mottaga
Er på ett helt annat sätt än om Ni ämnar bedraga
Er broder.

Man förvånas då man hör menniskor säga att
de aldrig råkat på fulhet och1 att de aldrig sett en låg
själ. Men det är derför att de sjelfva voro först sköna
och derför drogo till sig allt skönt som passerade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:36:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samotryckt/2/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free