Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m y t e n ; sådan den ännu ick e a f någon b lifv it m edd elad . D ock
ifrån en v iss annan syn p u n k t b etrak tad t, han dlar ja g lik v ä l h ä r-
v id m åh ända orä tt; ty ja g had e r ä ttelig en ald rig härom bordt
m ed d ela någon u p p lysn in g, em edan d et är a tt ra k ta f förstöra
sjelfva m yten , och dess and em en ing, eller dess — im agin ära värde.
T y sålu n d a linnes d et num era icke m era någon m yt. D etta insågo
tro lig tv is äfven de F in sk a sagorn es ättefader, derfore vredo och
vrängde de d et arm a och (härunder förtäckta) u rsprungliga F in sk a
ordet — p å a lla m öjliga sä tt, ja — p å fem och fem ton fasoner,
tilld e ss de d eraf fìngo de m ytisk a benäm ningarue sam m as, sam psa,
och sam po, deder in gen m enu isk a num era kunde b egripa, eller
förstå. Och a tt förh ållan d et redan varit såd an t i urm innes tider,
lios den u rsprungligen i Sk an d in avien b osatta F in sk a folk stam m en
— d. v. s. a tt de icke m era kände den gen u in a betyd elsen a f or-
d et „sam n ias“ — finner m ail d eraf a tt sam m as, e n lig t deras u p p -
fattn in g, had e både f ö t t e r (efter den had e tå r ) och v i n g a r (efter
den kunde fly g a ). Sagan , och d ik ten , had e sålund a sk ap at den
t ill e ttsla g s d j u r , eller till en f å g e l , lik som m an hos oss v ela t
förvand la sam po t ill en q v a r n , t ill en t r o l l t r u m m a , och Gud
v et icke — t ill livad a llt m an v ela t om skapa den ; dock — m ed
fördöljande a f dess rätta, och n atu rliga, bem ärkelse. O ch då nu
Sam po, e n lig t K alevala, sk u lle „h ortröfvas“ ifrån P oh jola, sk u lle
S am m as derem ot, e n lig t den Sk andin avisk a legenden, derstädes
en d ast tagas t ill „fånga" (sieltä so a tiin sam m as H in t).
N u kan d et visserligen vara detsam m a, h vilk en d era läsarten
m an h är v ill fö lja ; m en hu fvudsaken b lir lik väl den, a tt visa
det äfven F in n arn e — på sin tid , och på sitt sä tt, — sök t att, från en
verldsfilosofisk å sig t — up pfatta, och förklara, m enn isk ans stån d -
pu n k t i verlden. D ock sä ttet, a tt h ärvid g å t ill väga, är ganska
o lik a ; så tillv id a nem ligen , a tt på e tt v is fram står d et k la rt och
en k elt, vackert och h ö g tid lig t; i e tt ann at fa ll derem ot företer d et
sig m örkt och ored igt, — jäm m erligen sam m ank ludd adt och iliop -
1’uskadt, (såsom t. ex. fa lle t är i d et ryktb ara och m ån gtbeprisade
K alevala). E m ellertid tro vi oss här, livad sam po beträffar, icke
b lo tt liafva lö st den gord isk a knuten (frågan ) utan äfven — hvad
m era är — afgjord t en annan v ig tig m agisterfråga; den n em ligen
— på h vad tid ungefär W äin äm öin en tros ku nna liafva lefv a t?
E n fråga, h vilk en vi sn art — i e tt an n at arbete, angåend e de f i n s k a
s l ä g t n a m n e n — närm are sk ola diskutera.
A ngående den a f m ig sid . 5 m ed d elta öfversättn in gen a f
den finska m yten 0111 s v a l a n , ku nde fram deles någon kanske, 0111
ej ju st lä g g a m ig d et till la st, så lik v ä l anm ärka — d et jag, ifrån
den finska texten i P ien iä R unoja, liär u teslu tit den 2:dra och
4:de versen, eller orden P a iv ä lin tu , yölipakko, och P ä iv ä n syk syi-
sen su jah ti. 1 an led n in g h ä ra f får ja g u p p lysa a tt dessa strofer,
som icke i d et rin gaste beröra, eller inverk a på sjelfva in n eh å llet
a f sången (eller m yten ) voro tilla g d e a f m ig sjelf, såsom en van lig
såk allad vers- eller sa tsfy lln a d ; hvarföre d et såled es äfven t il l-
kom m er m ig att dem h är u teslu ta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
